Fel att ge människor med dyslexi extra skrivtid?

Jag har de senaste veckorna med stigande intresse, förvåning och förfäran tagit del av KTH-bloggarnas skriverier. Dessa tio castades innan jul för att blogga om livet som student på KTH. Ambitionen, har jag fått veta, från Avdelningen för kommunikation och internationella relationer var att tvätta bort denna förkastliga nördstämpel som KTH uppenbarligen lider av.

Bland tjejernas bloggar återfinns namn som Det finns inget snyggare än en Samhällsbyggare och Mattenörd + Stilettklackar = Sant. Den senare skrivs av Anna Leijon som går i 1:an på mitt systerprogram Design och Produktframtagning. Ursäkta mig, men i vilket decennium befinner vi oss enligt KTH? På 50-talet, när det var aktuellt att bevisa att tjejer kunde vara både snygga OCH smarta?! Har vi verkligen inte kommit längre? Är KTHs Kommunikationsavdelning så desperat efter en ny coolhetsstämpel att de helt tappat koncepterna?

Och som om inte detta vore nog, författar Leijon den 19 januari följande briljanta inlägg: Fel att ge personer med funktionsnedsättningar som dyslexi och dyskalkyli specialbehandling (bloggen är numera raderad men du hittar hela texten här) där hon hävdar att då arbetslivet aldrig kommer att specialbehandla dessa individer så ska absolut inte KTH göra det heller. Istället skall de sorteras bort, kan de inte skriva en tenta på samma tid som hon är det tack och hej. Vad som gör detta extra pinsamt är att KTH är känt för att vara suveräna med så kallad handikapphjälp. Du kan få tentan inläst på ljudfil, extra skrivtid, anteckningshjälp och ännu mer. Allt för att du med dina förutsättningar skall få samma chans att visa att du kan lika mycket som de av oss som inte har problem med bokstäverna.

Vidare hävdar Leijon dessutom att vi borde vara tacksamma för våra skillnader. Det är ju en fin tanke. Men nu rör det sig ju inte som skillnader utan om faktiska handikapp. Jag har mycket svårt att tro att Leijon skulle vara av samma åsikt om hon själv var blind och förväntades klara skolan utan blindskrift. Leijon är dessutom, enligt egen utsago, expert på hur dessa dyslexitester går till och de är uppenbarligen “fantastiskt enkla” att fejka. Vidare är dyskalkyli bara ett påhittat handikapp! Budskapet är tydligt: Människor med dylika åkommor: Gör er icke besvär på KTH!

Nu är det ju dock så att vi lever i en demokrati och det är helt ok att ge uttryck för liknande åsikter. Men inte på en officiell blogg med KTH som avsändare! Jag skäms för det intryck människor som läser bloggarna får av min högskola. Här lyser de KTH-relaterade inläggen med sin frånvaro, istället varvas egobilder med förfest, mode och shopping. Sedan när är detta en rättvis bild av hur det är att plugga på KTH? Och när man väl hittar tillbaka till ämnet är det ofta i form av gnäll över tajta deadlines eller tråkiga föreläsningar. Är detta KTH:s strategi för att inspirera unga gymnasister att söka hit? Seriöst?

Efter att ha påpekat ovanstående för ansvarig avdelning får jag följande formulering till svar:

Bloggarna ska handla om uppdragstagarens tillvaro som student på KTH. Syftet är att läsaren ska få möjlighet att lära känna ett urval av KTH:s studenter på ett mer personligt plan. I detta innebär att det kan dyka upp åsikter och tankar som inte är i enlighet med KTH:s officiella åsikter eller ställningstaganden.

Men nu är det ju faktiskt så att de själva präntat ned följande formulering om sin ansvarsroll:

Bloggarna är likställda med officiella webbsidor och har myndigheten KTH som avsändare. Tjänsten får därmed inte användas för så kallade personliga webbsidor eller privata ändamål.

Frågan blir ju genast, varför vill KTH bli förknippat med åsikter de själva inte kan eller vill stå för? Sedan jag först började driva de här frågorna inom skolan har lämpligt nog följande brasklapp dykt upp till höger på bloggarna:

Det här är en av KTH:s studentbloggar. På dessa skildras livet som student på KTH. De tankar och åsikter som framförs av studenterna är personliga och skall inte betraktas som KTH:s officiella åsikter eller ställningstaganden. Ansvarig för studentbloggarna är avdelningen för kommunikation och internationella relationer: studentrekrytering@kth.se

Snyggt försök att helt ta sina händer ifrån något som börjar bli rejält pinsamt och obehagligt. Men frågan kvarstår, hur länge ska vi behöva vänta innan KTH tar sitt ansvar?

15 Comments

  1. Ingrid said:

    Klockrent!

    Sunday, 20 February 2011, 12:07
    Reply
  2. Caroline said:

    😀

    Sunday, 20 February 2011, 16:19
    Reply
  3. Anonymous said:

    Bra skrivet. Mycket märkligt av KTH…

    Monday, 21 February 2011, 11:53
    Reply
  4. Annbritt said:

    Bloggtjänsten är ny eller hur? KTH kanske behöver lära sig lite om publiceringsansvar…

    Monday, 21 February 2011, 13:21
    Reply
  5. Pott said:

    Grymt bra skrivet. Jag har funderat sjukt mycket kring det där jag med. Riktigt konstigt av KTH..

    Monday, 21 February 2011, 13:32
    Reply
  6. johndoe said:

    Bra att det uppmärksammas, hoppas personen i fråga och KTH själva ber om ursäkt.

    Monday, 21 February 2011, 21:15
    Reply
  7. […] postade en av killarna, Aljosja Ziga, som bloggar för KTH följande härliga inlägg om det jag skrivit angående Leijon, dyslexi och KTH-bloggarna i allmänhet. Kul med en KTH-bloggare som uppskattar […]

    Tuesday, 1 March 2011, 19:01
    Reply
  8. Ia said:

    Hurra för vettiga åskiter! Jag är själv KTH:are, tjej och har precis kommit ut i arbetslivet. Jag tycker att KTH-bloggarna tyvärr är ganska tragiska (på gränsen till desperata) och det är pinsamt att livet som student på KTH framställs som en utekväll på Stureplan (det är verkligen inget fel på utekvällar men varken jag eller mina vänner känner igen sig i denna bild av studier på KTH. Alls.).

    Speciellt tycker jag, precis som du skriver, att det känns lite stenålders att behöva visa att man kan vara snygg och smart. Det är 2011. Kom igen!

    Så, tack! Din blogg fick mig att bli lite gladare! 🙂

    Thursday, 3 March 2011, 15:43
    Reply
  9. Kim said:

    @ Ia: Hurra för vettiga läsare! Och för att du med din kommentar satte guldkant på min dag! 🙂

    Thursday, 3 March 2011, 21:21
    Reply
  10. Anna said:

    KTH-bloggarna skrämmer mig.

    Saturday, 5 March 2011, 16:40
    Reply
  11. […] publicerade Sveriges Ingenjörers tidning Ingenjören följande artikel om problematiken kring KTH-bloggarna. Artikeln kunde gått hårdare fram enligt mig men jag är glad att det i alla […]

    Monday, 7 March 2011, 19:48
    Reply
  12. Ingenjör som behandlar folk lika! said:

    Bloggarna KTH drev är givetvis något helt uppåt väggarna. Ett (skattefinansierat) universitet ska givetvis inte syssla med sådana dumheter. Av precis samma anledning ska KTH självklart inte stödja trams som FFLA – en utmärkelse som bygger på ren könsdiskriminering.

    Däremot har Anna Leijoni mitt tycke inte fel i att man inte ska särbehandla individer vid tentamensskrivningar. Är en skrivtid satt så är det helt uppåt väggarna att vissa ska få mer skrivtid. Speciellt på tentor som inte har ett dugg med deras handikapp att göra. För hur mycket text måste man egentligen läsa och författa på en mattetenta exempelvis? Att en dyslektiker då ges en gräddfil till högre betyg är skrämmande.

    Det minsta man kan begära är att det i examensbeviset framgår att studenten klarat sin examen med specialpremisser uppsatta pga handikapp. Annars drabbas vi övriga av att våra examina vattnas ur. Dessutom är det som Anna skriver inte mer än rätt att människor får lära sig att hantera samhället som alla vi andra från början. Blir man gullad med genom hela utbildningstiden blir det en rätt rejäl chock den dagen arbetslivet står för dörren och det börjar ställas krav helt plötsligt.

    Monday, 8 August 2011, 17:52
    Reply
  13. AntonS said:

    Men, du bemöter ju trots allt inte hennes inlägg (lfin halmgubbe du konstruerade). Det hon säger stämmer ju. Arbetslivet tar inte hänsyn till varken dyskalkyli eller dyslexi. Och att jämföra dessa åkommor med handikapphjälp (måttet av rågat när du tog upp blindhet) får mig på allvar att ifrågasätta om du menar allvar.

    Är det verkligen rimligt att en dyslektiker ska få betydligt mer skrivtid, trots att tentan mer eller mindre består av siffror? Är det rimligt att genom tentamen eller högskoleprov, skapa falska förutsättningar som inte gäller i det _verkliga livet_, och därtill röja undan mer begåvade studenter ur vägen (den enes bröd är den andres…). Det tycker inte jag.

    Tuesday, 5 June 2012, 03:14
    Reply
    • kim said:

      Ja uppenbarligen, som även framgår av inlägget, tycker jag att det är mycket rimligt att en dyslektiker får förlängd skrivtid. Och din kommentar om att tentor på teknis bara är siffror gör det även mycket tydligt att du inte pluggat här och därmed inte vet vad du talar om.

      Tuesday, 5 June 2012, 11:25
      Reply

Leave a Reply to Det rör på sig « Womengineer.se Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.