Att lägga i en högre växel

Glad tjej på väg till Nobel Night Cap i helgen. Tricket är som, vi nämnt många gånger på sajten, att emellanåt kunna ge sig själv ledigt och då utan dåligt samvete!

Just nu slits jag mellan att vilja kapitulera fullständigt och att tagga till extra för att oddsen är emot mig. Ena sekunden är jag helt tillfreds med idén att göra bokslut nu och lämna dessa förbannade tentor till senare medan jag den andra lovar mig själv att plugga ännu intensivare imorgon… Ja ni hajjar?

Poängen är att det är ok att känna så, sunt rentav. Teknis kräver mycket av en. Därom råder ingen tvekan.

Däremot är det en stor tillgång om du som jag (för det mesta) taggar till när du ställs inför utmaningar. För det är precis vad utbildningen går ut på, att testa dig och din problemlösningsförmåga till max. Du kommer kanske inte alltid att älska det men du måste gilla grundidén.

För kicken, när du klarar utmaning efter utmaning…

Den är mer än värd det…!

Lite stressad

Jag är generellt inte en alltför lättstressad människa men är det något KTH har lärt mig är det att alla har en stressgräns och att vi alla bör lära oss vart den går och hur vi ser till att vi inte korsar den. Sedan KTH kickade igång har antalet måsten vuxit lavinartat. Från att ha haft en ganska lugn första vecka till att veckan efter knappt ha tid att äta. Anledningen till detta har framför allt varit den snålt tilltagna tidsmarginalen för Studienämndens rekryteringar. Vi har kort sagt behövt rekrytera för många människor på för kort tid. Nu har detta visserligen gått väldigt bra. Men, därmed inte sagt att ingen skada är skedd. Jag hade mycket hellre velat låta detta ta sin tid, hinna prata med alla ordentligt och inte behöva hetsmejla och hets-sms:a alla interessenter på det sätt vi tvingats göra.

Det känns kort sagt tråkigt att sitta med Samsungen klistrad i handen dygnet runt för att hinna svara på alla inkommande mejl samt skicka ut egna.

Men men, nu är den stressigaste etappen över (håll tummarna!) och imorgon ska jag äntligen få träffa alla nya (+ gamla) medlemmar ordentligt. Det ska verkligen bli jättekul. Men tills dess har jag en hel del annat jag måste fixa, bl.a. tyskaplugg inför grammatikprovet på torsdag. Så på återseende kära läsare!

Även solen har fläckar

Vilken panikartad morgon! 11.00 står jag i duschen och tvålar som bäst in håret med schampo när Maskins Ordförande Henrik ringer mig. Jag hinner naturligtvis inte svara men har gott om tid att läsa de två minst sagt stressande meddelandena han hunnit skicka.

“Det står en massa nØllan här i M korridoren som vill prata med dig.”
“Var är du? De sitter i M22 nu.”

Det tar ca 10 sekunder innan min hjärna hinner koppla. Sen skriker jag rätt ut.

Helvetes jävla skit.

Det måste ha blivit något fel med datumet i mejlet jag skickade ut till nØllan här om dagen. I full panik ringer jag således till min vice Studienämndsordförande Lina som får rusa till M22 och förklara att vi slarvat med datumet. Intervjuerna skulle ju hållas imorgon onsdag, inte idag.

Paniiiik.

De som känner mig vet att jag hatar sånt här. Man får  i n t e  skriva fel datum. Får bara inte. Men som titeln också antyder måste man ibland inse att ingen är felfri. Hur gärna jag än vill göra allt rätt det här året som Studienämndsordförande så är det lika bra att jag inser att det inte går. Det kommer bli fel och jag kommer att glömma saker. Men det är ok. Faktiskt. Jag måste bara få in det i huvudet. Ungefär som när jag i ettan var tvungen att acceptera att jag inte kunde få toppbetyg i allt på KTH (läs mer här).

Allt löste sig i alla fall till det bästa. Klassphösarna var jättegulliga och spred informationen åt oss och imorgon ska vi (som tänkt från början) hålla intervjuer med de 19 intresserade ur P-nØllan. Sjukt taggad!

Att våga plugga tekniskt

Hittade följande youtube-klipp där Madeleine Kazemi (KTH-bloggare) hälsar på hos företaget Acne och intervjuar en f.d. Industriell Ekonomi-student.

http://www.youtube.com/watch?v=7JI80ViJVSI

En sak slår mig framför allt efter att ha sett intervjun:

– Att Magnus Durfors, försäljningschefen, bekräftar det som IndEk ofta lanserar sig själva med – att få i slutändan hamnar på tekniska positioner trots att utbildningen faller i kategorin civilingenjör (Magnus berättar t.ex. att de flesta av hans samtida KTH-kompisar numera jobbar inom bank, försäljning eller finanssektorn).

Missförstå mig rätt, jag gillar att KTH har breddat sig med nya linjer som Industriell Ekonomi, Design och Produktframtagning, Medieteknik och nu senast Energi och Miljö. Vad jag tycker är tråkigt är hur statistiken talar sitt tydliga språk. På de nya “mjukare” linjerna utgör tjejerna genast en mycket större andel än på de klassiska “tyngre” linjerna som Maskinteknik, Elektroteknik, Teknisk Fysik eller Farkostteknik. Varför är det så frågar jag mig? Är det för att vi tjejer rätt och slätt inte är intresserade av teknik? Nej, det har jag svårt att tro eller hitta hållbara argument för. Men varför då? Är det så enkelt att vi inte vågar? Känns det oss övermäktigt att ta tag i de där typiskt manliga kurserna som modern fysik, elektroteknik, maskinkomponenter och liknande? Är det ett stort minus att redan på förhand veta att man kommer att vara i minoritet som tjej (på Maskin är ca 12% tjejer)? Jag har varken svaren eller några vattentäta teorier, men min ambition att locka fler tjejer att prova på de typiskt “manliga” linjerna fortsätter. Ni kan också tjejer och ni kommer att upptäcka hur få av era fördomar som slår in när ni väl börjar.

Å andra sidan tror jag många gånger att dessa så kallade mjukare linjer kan öppna ögonen och kittla intresset hos många tjejer att snegla mer åt tekniskt “tunga” kurser. Kanske väljer de som teknisk inriktning något de aldrig trott att de var intresserade av, just tack vare att de börjat på KTH oavsett linje? Jag har i alla fall flera exempel på tjejer i min årkurs (som sökte andra linjer än Maskin i första hand när det begav sig) som faktiskt bytt bana totalt och nu ska läsa Hållfasthetslära och Mekatronik som master. Det är tufft tycker jag. Att de vågade hoppa på KTH-tåget, om än till en början på “fel” linje, och sen öppnade ögonen för helt andra saker.

För det är det som är det fina med KTH, bredden. Så även om du inte kommer in på just den linjen du sökt i första hand i höst, hoppa på. Din bild av vad du tycker är kul och intressant kommer att hinna ändras 100 gånger om innan du gått klart första året, tro mig. Kanske visar det sig, precis som för mina vänner, att du i själva verket hamnat helt rätt?

Och om du har lust, våga prova det tekniskt tunga. Det är galet roligt och framför allt – du kan du med.