– Något att tugga på till latten?
Att pressa sig till max
Att söka till KTH skrämde livet ur mig på många sätt. Jag hade precis gått klart KTHs tekniska basår och fruktade de stundande studierna på centrala campus. Hur skulle det bli? Skulle jag hitta några vettiga människor att umgås med? Hur skulle arbetsbördan se ut? Skulle jag behöva ge upp mitt sociala liv?
Och framför allt: hade jag det som krävdes för att klara av det?
Som nämnt tidigare har jag alltid presterat väldigt väl i skolsammanhang och det skrämde mig att inte veta vad som väntade. Att inte ha koll på läget. Det intressanta är att inget blev som jag tänkt mig. Trots mängder av google-moments, lusläsande av kursbeskrivningar och utfrågande av diverse bekanta kunde jag inte haft mer fel. Men på ett bra sätt. Allt blev bra men inte som jag tänkt mig. Hänger ni med?
Det jag numera älskar allra mest med min utbildning är inte nödvändigtvis varenda kurs jag läser, prestigen med att gå på just KTH eller att titeln efter avklarade 5 år lyder just civilingenjör utan det är utmaningen – att jag ofta, ibland dagligen, balanserar på gränsen av min förmåga. Att jag ständigt tvingas pressa mig längre, förstå mer, räkna svårare saker och hänga med i mer komplexa resonemang. Jag förstår saker idag jag aldrig någonsin trodde jag skulle förstå. Senast idag på labben i Elektroteknik programmerade jag och två kompisar helt själva flera olika program för att bl.a. styra en hiss och varvtalet på en motor. I förra veckan klarnade idéer som hur man accelererar en gas till överljudshastighet (svensken de Laval utvecklade det specifika munstycke som behövs!). Jag lär mig ständigt nya saker som stundtals lämnar mig aningen mållös. Tänk att jag fattar!
Därför kära läsare älskar jag min utbildning. Visst, det är hårt ibland när saker inte klickar hem i den takt man vill men åh vad det är värt det sen. Tro mig. Känslan när jag tvingas utnyttja all min kapacitet och kicken när det fungerar är oslagbar. Så därför kan jag inte annat än rekommendera dig att söka till civilingenjör om du, precis som jag, är nyfiken på din fulla potential och älskar känslan när du löst ett riktigt tufft problem. För det är det vi blir i slutändan, problemlösare och riktigt grymma sådana dessutom!
Bäst i musikväg just nu
Är Veronica Maggios nya platta “Satan i gatan“. Melodierna bara växer och växer och texterna blir bättre för varje lyssning. Missa inte!
Rösta i KF-valet 2-6 maj!
Nu har vallokalerna för årets Kårfullmäktigeval öppnat! Ja alltså, de elektroniska varianterna. Till skillnad från föregående år, då respektive sektions ledamöter valdes på sektionsmötena, sker nu valet centralt på kåren. I april kandiderade de som ville genom att kontakta KF-ansvarig på sin sektion och nu 2-6 maj går själva valet av stapeln. Det är förbaskat mycket bra folk som kandiderar (kul!) men desto läskigare då jag själv ställer upp och det emot tunga namn på Maskin (sådana i högre årskurser som har en lång meritlista av sektionsengagemang och ett brett kontaktnät i ryggen).
För övrigt är det lätt som en plätt att rösta, bara att klicka här, spana in kandidaterna och sedan logga in med ditt KTH-id och rösta.
OBS! Bara de av er som betalat kåravgift får rösta och ni kan bara rösta på kandidater från er hemsektion och ni har, precis som i ett vanligt val, bara en röst!
Så kom igen, in och rösta och påverka er och kårens framtid!