Sista tentan gick av stapeln i onsdags och gick väl sådär lagom bra. Sedan dess har det varit full fart. Jobbade torsdag, fredag och igår var det ju som sagt julafton.
Idag springer jag omkring som en skållad råtta i lägenheten och packar inför skidsemestern för imorgon drar familjen till Saalbach i Österrike för en veckas underbar skidåkning. Precis vad jag behöver för att ladda batterierna inför nästa termin!
När man 07.12 är på väg till en 08-tenta och inser att man inte vet var hälften av tentasalarna ligger på campus är det minst sagt smidigt att Google maps har markerat husen med salkoder (E, K, Q etc).
Dagens soundtrack sköts av denna tuffa brud. Upptäckte henne för länge sedan i samband med att jag bodde i Sydney (hon är från Australien) och har älskat henne sedan dess. Känslan i rösten är obeskrivlig.
Just nu slits jag mellan att vilja kapitulera fullständigt och att tagga till extra för att oddsen är emot mig. Ena sekunden är jag helt tillfreds med idén att göra bokslut nu och lämna dessa förbannade tentor till senare medan jag den andra lovar mig själv att plugga ännu intensivare imorgon… Ja ni hajjar?
Poängen är att det är ok att känna så, sunt rentav. Teknis kräver mycket av en. Därom råder ingen tvekan.
Däremot är det en stor tillgång om du som jag (för det mesta) taggar till när du ställs inför utmaningar. För det är precis vad utbildningen går ut på, att testa dig och din problemlösningsförmåga till max. Du kommer kanske inte alltid att älska det men du måste gilla grundidén.
För kicken, när du klarar utmaning efter utmaning…
Har precis klivit ur salen jag skrev tyskatenta i. Gick sådär. Tyskan hamnade ju snabbt sist på priolistan i takt med att arbetsbelastningen i andra kurser ökade men godkänd är jag nog (håll tummarna!). Nu blir’e hem och fixa inför Nobel Night Cap. Vi är ett gäng som går tillsammans som tänkte ha frackmiddag innan. Taggad som satan! Kanske hinner jag knäppa ett kort på min fina mörkgröna balklänning, vi får se!