Tag: KTH

Posted on

Att våga plugga tekniskt

Hittade följande youtube-klipp där Madeleine Kazemi (KTH-bloggare) hälsar på hos företaget Acne och intervjuar en f.d. Industriell Ekonomi-student.

http://www.youtube.com/watch?v=7JI80ViJVSI

En sak slår mig framför allt efter att ha sett intervjun:

– Att Magnus Durfors, försäljningschefen, bekräftar det som IndEk ofta lanserar sig själva med – att få i slutändan hamnar på tekniska positioner trots att utbildningen faller i kategorin civilingenjör (Magnus berättar t.ex. att de flesta av hans samtida KTH-kompisar numera jobbar inom bank, försäljning eller finanssektorn).

Missförstå mig rätt, jag gillar att KTH har breddat sig med nya linjer som Industriell Ekonomi, Design och Produktframtagning, Medieteknik och nu senast Energi och Miljö. Vad jag tycker är tråkigt är hur statistiken talar sitt tydliga språk. På de nya “mjukare” linjerna utgör tjejerna genast en mycket större andel än på de klassiska “tyngre” linjerna som Maskinteknik, Elektroteknik, Teknisk Fysik eller Farkostteknik. Varför är det så frågar jag mig? Är det för att vi tjejer rätt och slätt inte är intresserade av teknik? Nej, det har jag svårt att tro eller hitta hållbara argument för. Men varför då? Är det så enkelt att vi inte vågar? Känns det oss övermäktigt att ta tag i de där typiskt manliga kurserna som modern fysik, elektroteknik, maskinkomponenter och liknande? Är det ett stort minus att redan på förhand veta att man kommer att vara i minoritet som tjej (på Maskin är ca 12% tjejer)? Jag har varken svaren eller några vattentäta teorier, men min ambition att locka fler tjejer att prova på de typiskt “manliga” linjerna fortsätter. Ni kan också tjejer och ni kommer att upptäcka hur få av era fördomar som slår in när ni väl börjar.

Å andra sidan tror jag många gånger att dessa så kallade mjukare linjer kan öppna ögonen och kittla intresset hos många tjejer att snegla mer åt tekniskt “tunga” kurser. Kanske väljer de som teknisk inriktning något de aldrig trott att de var intresserade av, just tack vare att de börjat på KTH oavsett linje? Jag har i alla fall flera exempel på tjejer i min årkurs (som sökte andra linjer än Maskin i första hand när det begav sig) som faktiskt bytt bana totalt och nu ska läsa Hållfasthetslära och Mekatronik som master. Det är tufft tycker jag. Att de vågade hoppa på KTH-tåget, om än till en början på “fel” linje, och sen öppnade ögonen för helt andra saker.

För det är det som är det fina med KTH, bredden. Så även om du inte kommer in på just den linjen du sökt i första hand i höst, hoppa på. Din bild av vad du tycker är kul och intressant kommer att hinna ändras 100 gånger om innan du gått klart första året, tro mig. Kanske visar det sig, precis som för mina vänner, att du i själva verket hamnat helt rätt?

Och om du har lust, våga prova det tekniskt tunga. Det är galet roligt och framför allt – du kan du med.

Posted on

Studentens guide till utlandsstudier

Tänkte att det var dags att vi gjorde en djupdykning i allt vad utlandsstudier på KTH kan innebära. Vi börjar med den första och mest självklara frågan…

När får du åka?
Du får åka redan i 3:an men det är viktigt att vara medveten om att 3:an fortfarande innehåller många obligatoriska kurser och att det därför är extra viktigt att se till att du verkligen läser rätt kurser utomlands och även att universitetet du valt erbjuder de kurserna. Just den här biten är respektive programs studievägledare suverän på att hjälpa till med, så ett tips är att kolla upp alla de här sakerna innan du söker så slipper du obehagliga överraskningar senare.

Massachusetts Institute of Technology

Vart kan du åka?
Fördelen med att plugga på ett så stort och väletablerat universitet som KTH är att det redan finns utbyteskontrakt med flertalet europeiska och utomeuropeiska partneruniversitet, du behöver alltså inte göra jobbet själv. Idén är ju att du flyger dit och en av deras elever kommer hit, således slipper du betala så kallade tuition fees (i Australien uppgår de till ca 90 000kr för ett år – galet!). För tillfället har KTH avtal med 270 olika universitet belägna i bl.a. Tyskland, Spanien, Australien, USA, Indien och Sydafrika (hela listan hittar du här).

Vilka är kraven för att få åka?
Riktlinjerna för detta är lite suddiga för tillfället och kan diffa från sektion till sektion men generellt gäller minst 3,5 i snittbetyg, alltså D, och att du ligger i fas med dina studier (du bör inte släpa mer än någon enstaka kurs från 1:an och 2:an).

Hur länge kan du vara borta?
Det varierar. Vissa skolor erbjuder bara utbytesterminer, t.ex. University of Sydney och University of Singapore medan många europeiska universitet erbjuder hela läsår. Kolla med din studievägledare och koordinator för utlandsstudier på din sektion!

Technische Universität München

Hur svårt är det att få en plats?
Du har säkert redan gissat dig till att konkurrensen om vissa platser är stenhård och jag måste tyvärr bekräfta det påståendet. Även på ett så stort universitet som KTH är platserna begränsade och konkurrensen om plats på vissa universitet trissas upp. Tyvärr är KTH riktigt dåliga på att vara raka med detta på sin hemsida och ingenstans går det att hitta snittbetyg för olika universitet, något jag flertalet gånger påpekat för ansvariga! Så vad ni får av mig nu är lite gränser mellan tummen och pekfingret.

De populäraste platserna är, som du säkert redan gissat, på de engelskspråkiga universiteten i Australien, USA, Sydafrika och Singapore (platser i Storbritannien erbjuds bara vissa sektioner enligt information på senaste utlandsstudiesträffen). För att ha en sportslig chans att knipa en plats på dessa heta universitet är det en god idé att satsa på ett snittbetyg över 4 gärna närmre 4,5. Du bör alltså snitta på C och krydda med lite A och B. Notera alltså att det inte bara är A-barn som kommer iväg till sol, surfing och bad – good news!

De europeiska universiteten är lite lättare att komma in på men även där kan vissa platser skjuta i höjden popularitetsmässigt. Här är Frankrike och Spanien är ofta poppis eftersom många läst franska och spanska tidigare. Viktigt att komma ihåg dock med de europeiska universiteten är att de inte alltid erbjuder alla Masterkurser på engelska, något jag tycker är super för då blir du verkligen trespråkig, men det är ju självklart en extra utmaning och återigen något du bör prata igenom ordentligt med din studievägledare. Bonus är dock att KTH erbjuder förberedande språkkurser för utlandsstudier både under terminerna och sommaren – sjukt bra tips! Snittbetyg ligger mellan 3,5 och 4, har inga specifika exempel tyvärr.

Hur räknar du ut ditt snittbetyg?
Med följande formel:

Har du alltså failat en kurs måste du ändå räkna med poängen i nämnaren men eftersom du har F i kursen får du inga poäng i täljaren då F=0. Nedan återfinns hur bokstavsbetygen översätts till siffror:
A=5
B=4,5
C=4
D=3,5
E=3

Tsinghua University, China

När söker du?
Ansökan öppnar i december varje år och stänger i januari. Oavsett om du söker en hösttermin, vårtermin eller ett helt läsår utomlands söker alla samma period. Värt att notera är att vårantagningen generellt har lite lägre antagningsgränser än hösten.

Vad ska stå med i ansökan?
1. Ett motivationsbrev på engelska riktat till universitetet som du prioriterar i första hand
2. Ett CV på engelska
3. Ett foto i passtorlek (ca 3,5×4,5 centimeter) (ej inskannat!)

Vilka stipendier kan du söka?
Fördelen med att go european är Erasmus som erbjuder fenomenala stipendier (200-500 euro/månad under hela studietiden beroende på antalet sökande) men även ni med siktet inställt på utomeuropeiska mål kan söka ett gäng stipendier, hela listan hittar ni här. Hur lätt det är att få ett stipendium vet jag faktiskt inte men jag vet flera som sökt och fått, så mitt råd är att sök sök sök!

Jo förresten, gå med i Sveriges Ingenjörer tidigt, för alla som varit medlemmar minst 1 år när de åker utomlands har rätt att söka stipendium hos dem oxå!

Sådär ja, nu har ni förhoppningsvis en schyst idé om vad utlandsstudier på KTH kan innebära. Saknas något? Lämna en kommentar så kompletterar jag inlägget!

Posted on

Ordet helg har en lite annan innebörd nu

Det är lördag morgon och jag gör mig i ordning för att pallra mig till skolan. Vi har KS (kontrollskrivning, lite som diagnoserna i gymnasiet) i Termodynamik på tisdag och det är dags att lägga i en högre växel. Det kan verka hemskt att behöva plugga på helgerna men jag tycker inte att det är så hemskt (längre). Självklart var det lite av en chock till att börja med. Jag var van att bara behöva plugga minsta möjliga och ändå klara mig väldigt väl. Så när KTH drog igång och jag insåg att det skulle krävas så mycket mer av mig blev jag både förvånad och rädd. Helt plötsligt kunde jag plugga i timmar och knappt hinna med någonting för att det krävdes en sådan ansträngning att ta sig igenom varje uppgift.

Nu, halvvägs in i tvåan på KTH har jag vant mig och skaffat mig något som i alla fall liknar studieteknik. Jag behöver inte sitta lika länge längre och det går lättare att komma igång. Dessutom har jag ett gäng pluggkompisar som jag alltid sitter med, så att jag har någon att bolla med om jag fastnar. Guld värt!

 

Posted on

Sviktande självförtroende

När jag gick i 3:an i grundskolan trodde jag att jag var kass på matte. Allt var en tävling och den som räknade fortast var automatiskt bäst i klassen. Jag hade visserligen inte många fel men snabb, det var jag inte. Snarare tvärtom, noggrann som få med prydliga och lättläsliga lösningar som följd. Men det var det ingen som brydde sig om. Jag var för långsam och ansågs inte förstå tillräckligt ”fort”. Istället hyllades många grabbar i klassen som kunde klottra ner hela 8:ans tabell på under 42 sek.

Så det föll sig så att jag började högstadiet med matte-förtroendet kört i botten. Jag tyckte fortfarande att matte var helt ok men gjorde mig inga illusioner om att detta var något jag skulle kunna bemästra.

Då kom Tobbe in i mitt liv. Tobbe matteläraren. Han var en av de första lärarna som verkligen såg mig. Han var och är överjävlig på matte och tackvare honom förstod jag äntligen att matte inte handlar om att vara snabb. Det handlar om problemlösning och det är helt ok att inte vara snabbast så länge du tänker rätt och försöker.

Det blev starten på tre underbara år med matematiska utmaningar och problemlösning. Jag hittade tillbaka till mitt intresse för matte och älskade det.

Så kom hösten 2002 och jag började gymnasiet. Dessvärre skulle det visa sig att gymnasiet skulle sätta större käppar hjulet än jag kunnat drömma om i lågstadiet. Vår klass (sam/sam) begåvades med en mattelärare som minst sagt passerat sitt bäst före-datum. Dessutom drev han åsikten att personer som väljer sam/sam på gymnasiet är matematiskt illitterata och skall behandlas därefter. Han lyckades. Mina betyg i matte rasade och jag började hata att gå på mattelektioner, det gick så långt att jag fick sådan ångest under matteproven att jag var tvungen att gå ut i korridoren och lugna ned mig för att ens kunna genomföra provet.

2005 tog jag studenten med toppbetyg i allt utom matte. Aldrig att jag skulle söka naturvetenskapligt. Men så gick tiden och ingen av de klassiska utbildningarna för samhällsvetare lockade. Så jag bestämde mig helt enkelt för att, i brist på bättre idéer, prova på KTHs basår.

Behöver jag nämna att jag var livrädd? Jag hade inte läst matte på 3 år när jag började och självförtroendet var inte direkt på topp. Men det gick. Med mycket slit. Jag pluggade som aldrig förr det året men allt jobbet betalades sig flera gånger om i slutet. Mycket tackvare vår fantastiska mattelärare Lennart. Han lyckades med samma sak som Tobbe lyckats med när jag gick i högstadiet, att återuppväcka mitt intresse för matte. Inget var för svårt med Lennart som mattelärare. Allt gick att förklara en gång till på ett lite annorlunda sätt så att jag förstod lite mer.

Jag gick ut basåret våren 2009 med förnyat självförtroende och en känsla av att ha hamnat rätt. Det blev Maskintekniska programmet för mig och jag har inte ångrat det beslutet. Missförstå mig rätt, jag har funderat mycket, ifrågasatt mina val och min nuvarande pluggsituation men aldrig ångrat att jag vågade. Att jag vågade söka och prova hur mycket jag faktiskt klarar av. För som det sagts så många gånger tidigare: Du klarar så oändligt mycket mer än du tror, bara du vågar prova!

 

Posted on

Klara, färdiga, GÅ!

Då var vi alltså igång. Fyra motiverade, härliga och sjukt duktiga tjejer ska göra sitt bästa för att lotsa er läsare igenom den veritabla djungel det kan vara att gå på KTH…

…och jag är en av dem!

Jag heter Kim, går andra året på KTH och representerar civilingenjörsprogrammet Maskinteknik i detta eminenta startfält. Ambitionerna med bloggandet är många: inspirera, förklara, strukturera upp och underhålla! Förhoppningsvis har ni om några veckor fått svar på varför KS-poäng är så viktiga,  hur tentorna fungerar, vad termodynamik går ut på, vad man har en övningsasse till, vilka labbar som är häftigast och framför allt vilken typ av mat som lämpar sig för matlåda.

Med de orden sätter jag punkt för den här gången och ser fram emot många roliga inlägg, diskussioner och frågor de kommande veckorna!