Sedan jag började driva frågan huruvida KTH-bloggarna bidrar till KTHs goda rykte eller motsatsen (läs mer här) har det tyvärr inte hänt mycket. Detta trots att jag via vår Sektionsordförande tagit upp frågan med Kåren, kontaktat Monika Barsch, koordinator för funktionshindrade (som stödjer oss till fullo), samt skickat ett antal upprörda mejl till både Annifrid Pålsson, ansvarig för bloggarna, och rektor Peter Gudmundson. Uppenbarligen är KTH beredda att ta studentmissnöjet så länge Leijon genererar trafik till sajten.
Vad som dock upprört mig mest under den här kampanjen är hur människor backar utan att blinka när det blir skarpt läge. Det är uppenbarligen ok att gnälla och vara förbannad bakom stängda dörrar men när det kommer till kritan är det få som står fast vid sin åsikt.
Jag har flertalet gånger fått höra antydningar om att jag bara skapar dålig press för KTH genom att driva detta vidare. Totala locket på-känningar alltså. Vad jag sörjer mest med detta är uppfattningen att det på något vis är illa eller förbjudet att kritisera sin högskola. Att min kritik på något vis skulle betyda att KTH som utbildningscentra blivit sämre. Inte alls. Mina föreläsningar i Maskinkomponenter har inget att göra med hur Annifrid Pålsson sköter sitt jobb.
Således varken skäms jag eller är rädd för att kritisera KTH både öppet och hårt. Det är uppenbart att det behövs. Missförstå mig rätt, jag älskar min utbildning. Men det betyder inte att jag, utan att ifrågasätta och kritiskt granska, kommer att svälja allt KTH hittar på.
Heh,
Här i Nymble var det här något som träffade fläkten på nolltid. I korta drag har all kritik faktiskt lett till något, inlägget är borttaget och KTHs bloggare har fått tydligare ansvar för sina texter. Sektionerna och kårens centrala verksamhet står under THS Åsiktsdokument – vad händer om KTH publicerar något vi inte godtar, men skribenten är en av våra medlemmar? Hm.
Det tog några mailvarv även härifrån innan något hände, men det som visade sig var att ingen riktigt tänkt över vad som borde göras i den här situationen. När jag tog upp det med rektorsgruppen på ett av våra måndagsmöten verkade det som om det finns en hel del tveksamhet kring hur det här påverkar KTH, men också att info/marknadsföringsavdelningen på KTH har ganska fria händer att prova nya grejer, vilket jag tycker är lite ballt…
Bloggarna fungerar så att alla som skriver i KTHs namn gör det på uppdrag av någon avdelning inom högskolan. Det finns alltså en person som “äger” bloggen, men det är inte samma person som är ansvarig utgivare, vilket är ett litet problem. Det verkar ha rett ut sig nu i varje fall. Dock, följde man kommentartråden på hennes inlägg ser det ut som om det finns fler som har märkliga åsikter…
/Ivan, ordf@ths
Hej Ivan,
Skönt att det verkar ha hänt något i alla fall. Men att inlägget skulle vara borttaget tror jag du har missuppfattat. Annifrid informerade mig om att censur var oacceptabelt och senast idag låg inlägget kvar när jag kollade.
Att skribenterna måste ta mer ansvar tycker jag är utmärkt men det räcker inte och jag är fortfarande mycket kritisk till hur rekryteringsprocessen till bloggarna har gått till. Varför bemödade sig inte KTH ordentligt om att ta reda på vilka personer de valde ut som ambassadörer? Även om det nu ligger en brasklapp uppe på bloggarna finner jag det mycket svårt att smälta att vi som högskola skall fortsätta att förknippas med liknande åsikter.
KTH har helt klart en hel del kvar att lära om publiceringsansvar.
Sociala medier är nytt för KTH, men här diskuteras hur man kan hantera exempelvis det som skrevs på Anna Leijons blogg.
https://www.kth.se/social/group/sociala-medier-pa–2/
“Jag har flertalet gånger fått höra antydningar om att jag bara skapar dålig press för KTH genom att driva detta vidare.”
Men det gör de väl rätt bra själva genom att publicera pinsamheterna?
Precis min poäng!