Tag: Betyg

Posted on

The day of Reckoning

Läste ett inlägg signerat Madeleine Kazemi (KTH-bloggaren) angående betygshets härom veckan som fick mig att tänka till. Min ambition har alltid varit att vara ärlig med hur det går för mig betygsmässigt på KTH. Dels för att ge er en så rättvis bild som möjligt, utan omsvep och förskönande ord, men även för att myglande och hemlighetsmakeri i mina ögon bara riskerar att förstora betygens betydelse. Alla (med några få undantag) failar någon gång under sin KTH-tid en tenta (eller flera!), de flesta skriver E och D flertalet gånger och en betydande andel studenter deltar i så kallade uppsamlingsheat på somrarna för att knipa det där efterlängtade E:t i hatkursen numero uno.

De flesta av mina vänner har en ganska brokig samling betyg. Kanske något E i valfri mattekurs från ettan, D i några kurser de fann mindre intressanta, A i sina två älsklingskurser hittills och sedan B och C i en salig blandning. Så ser även min påse ut, mer eller mindre, och för de allra flesta, inklusive mig själv, har det gått bättre och bättre ju längre in i utbildningen man kommit. Och apropå nämnda betygspåse hade jag det formidabla nöjet att kamma hem två B och ett A efter senaste tentaperioden. Något jag är omåttligt stolt över.

Men grundidén, själva essensen om ni så vill, med det här inlägget är att avdramatisera detta med betyg. Du kommer samla ihop en fin blandning du med och det är bara du som bestämmer om du är nöjd med ett betyg eller inte. Glöm aldrig det. Är du en duktig person med höga ambitioner har du lika mycket rätt att vara arg över ett B som någon annan har att vara förbannad över ett F. Du sätter dina egna gränser, mål och standards. Och det är det som betyder något, inte kompisars GPA, snittet i klassen/årskursen eller vad andra tycker att du borde skriva. Du bestämmer.

Posted on

Google moment I

Har kikat lite på vad ni googlat för att hamna här och tänkte ta tag i några av sakerna i högen:

1. Frack på KTH
Frack eller overall är ett studentikost plagg som de äldre eleverna (faddrarna) på KTH bär under den så kallade Phösningen, dvs. inskolningen i början av ettan. Fracken/Overallen bärs sedan resten av året under så kallade overall-sittningar eller vid andra studentikosa tillfällen (t.ex. vid besök på andra tekniska högskolors sektioner). Alla sektioner på KTH har olika färger på overallerna och olika märken på ryggen på frackarna. Men hur man lägger vantarna på dessa statusplagg lämnar jag osagt, ni får veta tids nog (om ni inte redan listat ut det, så svårt är det inte…haha).

2. Utbildning som ger bäst lön?
Därom tvistar det lärde. Men civilingenjör är onekligen ett bra utgångsläge. Sveriges Ingenjörer publicerar varje år rekommenderade ingångslöner för ingenjörer och i år ligger de på 28 900 kronor i månaden för civilingenjörer och 26 600 kronor för högskoleingenjörer.

4. Hur viktiga är betygen på KTH?
Inte lika viktiga som inom andra yrkesgrupper (jurister, civilekonomer etc) sägs det. Arbetslösheten hos civilingenjörer ligger i värsta lågkonjunkturen sällan över ~2%, med andra ord, tar du dig igenom en femårig civilingenjörsutbildning är du kompetent nog för att få jobb. Med det sagt, finns det undantag. Tidigare nämnda McKinsey tillsammans med andra konsultbyråer har ett rykte om sig att kräva höga GPA (Grade Point Average). Ett rykte de ofta själva dementerar. Hur som är det svårt att förneka att betyg säkert många gånger utgör underlag för sållning vid anställning. Men samtidigt tittar många rekryterare även på vad du gjort utanför skolan – har du arbetslivserfarenhet, engagerat dig ideelt, organiserat event/mässor/föreläsningar på skolan, sportar du? Ja, ni hajjar grejen. Så få för allt i världen inte panik om ni inte snittar på minst B. Det löser sig, det tänker i alla fall jag tro tills någon bevisar motsatsen.

Ps. Ett vanligt sätt att få jobb är även att “passera” rekryteringskön genom att göra examensarbete på ett företag och sedan ta sig in den vägen.

Posted on

Kim vs. Termodynamik, 3 – 0

Så var den fjärde och sista KSen i Termodynamiken avklarad. Lättnaden är total. De första 3 KSarna gav mig E på tentan (utan att ens skriva den!) och klarar jag även denna kirrar jag D, vilket vore minst sagt förträffligt!

KSar är i min mening i särklass ett av de bästa sätten att uppmuntra oss teknologer att plugga kontinuerligt. De allra flest av mina klasskamrater har oxå redan kirrat E eller i alla fall avverkat delar av E-delen på tentan (se mer ingående förklaring av KSsystemet här). Moroten är helt enkelt tillräckligt stor för att orka hålla ett högt tempo under nästan hela perioden och som Ingrid tidigare nämnt angående Matte-seminarierna är det fina att du även luras att tentaplugga kontinuerligt. Har du pluggat inför varje KS (kanske inte klarat den men iaf ansträngt dig för att förstå) kommer du att märka att själva tentaplugget går betydligt lättare. Statistik visar nämligen att de som skrivit och klarat de flesta av KSarna generellt skriver ett eller flera betygssteg högre på tentan. Jag ska själv skriva tentan i maj, efter allt slit under period 4 känns det självklart att ta reda på vilket betyg mina förvärvade Termo-kunskaper kan räcka till!

Posted on

Maskinteknik i ett nötskal

Tänkte att jag i väntan på första Maskinprofilen (spänningen är olidlig för att citera Peter Harrysson) skulle dra igenom lite övergripande information om mitt program.

Det heter alltså Maskinteknik och nej du blir varken lastbilschaffis eller långtradarmekaniker även om det nu kan låta så (eller långtradarmekaniker kan man faktiskt bli). Programmet har hur som 4 huvudområden:

• Konstruktion
• Produktion
• Energi och miljö
• Management

Det fina med Maskinteknik är nämligen bredden. Vare sig du är en Byggare Bob-typ eller en projektledarbegåvning finns det något att hämta hos oss. Dessutom erbjuder vi hela 12 Masterprogram (flest på KTH!).

Ska vi snacka intagning så ligger Maskin relativt högt men inte astronomiskt högt. Hösten 2010 låg vi på 19,0/22,5 efter andra antagningen och vi erbjuder då 120 platser (se inforuta till höger). Behörigheten är, precis som på alla andra program, precis ändrad och innefattar nu även Matematik E förutom Fysik B och Kemi A. Personligen kan jag dock inte påstå att Matematik E gör någon enorm skillnad då jag själv klarat mig bra hittills utan den, men men.

Läser man på KTHs sida om arbetsmarknaden för Maskiningenjörer framgår det att den är otypisk, d.v.s. vi kan jobba med allt. Spexigt huh? Men eftersom det på denna punkt krävs att KTH skärper sig och specificerar lite så hittar vi i alla fall ämnesområden som konstruktion, produktion, energi och miljö, samt management. Vidare får vi veta att Maskiningenjörer kan arbeta i både små och stora företag och att vanliga karriärvägar är teknisk expert, produktutvecklare, konstruktör, projektledare, marknadsförare, utbildare, forskare och teknisk konsult. Allt det där låter riktigt spännande om du frågar mig!

När det kommer till upplägget är det ganska likt övriga program på KTH med några undantag. Första året går i matematikens tecken (hela kursupplägget hittar du här). Ett år på KTH består av 60 högskolepoäng varav 22,5 första året utgörs av just matematik. Du läser Linjär Algebra, Analys i en variabel och Analys i flera variabler (på KTH-tugg: Linj.alg, Envarre och Flervarre). Detta kompletteras sedan med Numeriska metoder (lättare programmering), Fysik, Mekanik I samt den programspecifika kursen Maskinteknik.

Det brukar sägas att tar du dig igenom första året blir du kvar och jag är benägen att hålla med. Tempot är bland det högsta du kommer att utsättas för (vad jag kan avgöra hittills iaf) och problemet ligger mer i din ovana att plugga KTH-stajl än i att kurserna är onödigt svåra.

År två börjar det roliga, som jag nu har nöjet att befinna mig mitt uppe i (kursupplägg och beskrivningar här). Det är nu du får användning för all den sablans matten du tuggade i dig år ett. Helt plötsligt har dubbelintegraler ett användningsområde och att kunna integrera blir livsviktigt. Vad jag tyvärr kunde sakna ibland var en konstant påminnelse om just detta i ettan, att allt vi lärde oss tjänade ett högre syfte. Att vi i tvåan skulle förstå vad vi skulle ha allt till. Hur som, nu säger i alla fall jag det till er. Ge inte upp i ettan och se till att ni lär er matten ordentligt för då blir tvåan både enklare och roligare! Vidare heter kurserna i tvåan saker som Mekanik II, Termodynamik, Elektroteknik, Maskinkomponenter, Differentialekvationer (roligaste mattekursen om du frågar mig!), Hållfasthetslära (coolaste och mest användbara kursen hittills!) och Produktion.

År tre har vi kommit in på Master-förberedande kurser och det är därför svårare att sammanfatta men gemensamma kurser är i alla fall Industriell Ekonomi, Konstruktion och Tillverkning. En personlig recension får ni i höst när jag hunnit prova det hela. Resten av poängen år tre är valfria och avgör vilken Master du sedan kommer att läsa år fyra och fem (för full lista av de olika Masterprogrammen klicka här). Just nu funderar jag på Hållbar energiteknik eller Fordonsteknik (läs mer här och här). Som tur är har vi mässdagar i vår när vi får tillfälle att besöka respektive institution och prata med teknologer och föreläsare, ska bli spännande!

Sådär ja, nu har ni förhoppningsvis fått en schyst övergripande idé om vad Maskinteknik är i väntan på mer personliga porträtt i kategorin Maskinprofiler. Håll till godo!