Så ska jag strax intervjuas av Maskins valberedning för posten som Studienämndsordförande. Håll tummarna!
Kaffemaskinen är mer komplicerad än du tror
Tänkte ge ytterligare ett roligt exempel på digitalteknik och enklare programmering. Ta kaffemaskinen på jobbet. Du lägger i ett mynt, den släpper ned en kopp, börjar hälla upp kaffet och ber dig sedan genom ett pip eller liknande att ta koppen. Har du någon gång tänkt på allt som måste hända inuti kaffemaskinen för att det ska fungera? Maskinen måste känna av myntet, förstå att den skall släppa ned koppen innan den börjar hälla upp kaffet och sedan inte råka släppa ned en ny kopp om den gamla inte tagits bort. Idag kräver allt fler vardagliga maskiner den här typen av programmering, allt från brödrostar och kaffemaskiner till avancerade styrsystem i bilmotorer. Och detta är precis vad vi pysslar med just nu i Elektrotekniken!
I ettan på mitt program Maskinteknik (och de flesta andra civilingenjörsprogram på KTH) läser vi lättare programmering i programmet MATLAB. Den typen av programmering som krävs till Elektrotekniken, som görs i programmeringsspråket C, påminner mycket denna och det är skönt att känna igen sig lite. Ovan ser ni ett exempel på hur sådan kod kan se ut, mest för skojs skull, men ni som läst lite MATLAB känner säkert igen er!
Att programmera en legohiss
Igår var vi igång och labbade i Elektrotekniken igen (labbarna är ett obligatoriskt moment och genomförs med jämna mellanrum under hela kursen). Just nu håller vi på med digitalteknik, d.v.s. enklare programmering (ettor och nollor). Således handlade den här labben om att programmera ett styrsystem för en hiss, i detta fall en legohiss (kolla bilden till höger, hur cool?!).
Hisskonstruktionen hade två våningar och på respektive våning fanns en givare som kände av om hissen stod på den våningen eller inte. Tillsammans med signalerna från knapparna inuti hissen och utanför på respektive våning kallas dessa insignaler. Utsignalerna är två stycken och talar om för hissmotorn om den skall få hissen att åka upp eller ned. Mellan in och utsignaler sker själva programmeringen. För vilka givna villkor skall vad hända? Om jag trycker på nedknappen inuti hissen vill jag ju att hissen skall åka ned men vad händer om jag trycker på både upp- och nedknappen samtidigt? Eller om jag redan är på övre våningen och trycker på uppknappen? Allt detta är möjliga scenarion som måste täckas upp i ett så kallat sanningsdiagram, vad skall hända när helt enkelt.
Det mesta löser man först på papper med hjälp av verktyg vid namn Boolesk algebra och Karnaughdiagram. Dessa papperslösningar översätts sedan till kod som skrivs in i programmet LabView och det färdiga resultatet kan ni se sedan – hissen fungerar!
http://www.youtube.com/watch?v=BxkgKS0x7F0
Det må verka både svårt, udda, lätt, konstigt eller föga imponerande men jag var galet stolt i slutet av den här labben. Enligt mig är detta i särklass det roligaste vi gjort hittills i Elektrotekniken. Att faktiskt själv kunna programmera hur en enkel hiss skall fungera efter givna insignaler tycker jag är superspännande och ger en bra fingervisning om vad masterprogrammet Mekatronik handlar om, något jag funderar allt mer på att läsa.
Maskinteknik i ett nötskal
Tänkte att jag i väntan på första Maskinprofilen (spänningen är olidlig för att citera Peter Harrysson) skulle dra igenom lite övergripande information om mitt program.
Det heter alltså Maskinteknik och nej du blir varken lastbilschaffis eller långtradarmekaniker även om det nu kan låta så (eller långtradarmekaniker kan man faktiskt bli). Programmet har hur som 4 huvudområden:
• Konstruktion
• Produktion
• Energi och miljö
• Management
Det fina med Maskinteknik är nämligen bredden. Vare sig du är en Byggare Bob-typ eller en projektledarbegåvning finns det något att hämta hos oss. Dessutom erbjuder vi hela 12 Masterprogram (flest på KTH!).
Ska vi snacka intagning så ligger Maskin relativt högt men inte astronomiskt högt. Hösten 2010 låg vi på 19,0/22,5 efter andra antagningen och vi erbjuder då 120 platser (se inforuta till höger). Behörigheten är, precis som på alla andra program, precis ändrad och innefattar nu även Matematik E förutom Fysik B och Kemi A. Personligen kan jag dock inte påstå att Matematik E gör någon enorm skillnad då jag själv klarat mig bra hittills utan den, men men.
Läser man på KTHs sida om arbetsmarknaden för Maskiningenjörer framgår det att den är otypisk, d.v.s. vi kan jobba med allt. Spexigt huh? Men eftersom det på denna punkt krävs att KTH skärper sig och specificerar lite så hittar vi i alla fall ämnesområden som konstruktion, produktion, energi och miljö, samt management. Vidare får vi veta att Maskiningenjörer kan arbeta i både små och stora företag och att vanliga karriärvägar är teknisk expert, produktutvecklare, konstruktör, projektledare, marknadsförare, utbildare, forskare och teknisk konsult. Allt det där låter riktigt spännande om du frågar mig!
När det kommer till upplägget är det ganska likt övriga program på KTH med några undantag. Första året går i matematikens tecken (hela kursupplägget hittar du här). Ett år på KTH består av 60 högskolepoäng varav 22,5 första året utgörs av just matematik. Du läser Linjär Algebra, Analys i en variabel och Analys i flera variabler (på KTH-tugg: Linj.alg, Envarre och Flervarre). Detta kompletteras sedan med Numeriska metoder (lättare programmering), Fysik, Mekanik I samt den programspecifika kursen Maskinteknik.
Det brukar sägas att tar du dig igenom första året blir du kvar och jag är benägen att hålla med. Tempot är bland det högsta du kommer att utsättas för (vad jag kan avgöra hittills iaf) och problemet ligger mer i din ovana att plugga KTH-stajl än i att kurserna är onödigt svåra.
År två börjar det roliga, som jag nu har nöjet att befinna mig mitt uppe i (kursupplägg och beskrivningar här). Det är nu du får användning för all den sablans matten du tuggade i dig år ett. Helt plötsligt har dubbelintegraler ett användningsområde och att kunna integrera blir livsviktigt. Vad jag tyvärr kunde sakna ibland var en konstant påminnelse om just detta i ettan, att allt vi lärde oss tjänade ett högre syfte. Att vi i tvåan skulle förstå vad vi skulle ha allt till. Hur som, nu säger i alla fall jag det till er. Ge inte upp i ettan och se till att ni lär er matten ordentligt för då blir tvåan både enklare och roligare! Vidare heter kurserna i tvåan saker som Mekanik II, Termodynamik, Elektroteknik, Maskinkomponenter, Differentialekvationer (roligaste mattekursen om du frågar mig!), Hållfasthetslära (coolaste och mest användbara kursen hittills!) och Produktion.
År tre har vi kommit in på Master-förberedande kurser och det är därför svårare att sammanfatta men gemensamma kurser är i alla fall Industriell Ekonomi, Konstruktion och Tillverkning. En personlig recension får ni i höst när jag hunnit prova det hela. Resten av poängen år tre är valfria och avgör vilken Master du sedan kommer att läsa år fyra och fem (för full lista av de olika Masterprogrammen klicka här). Just nu funderar jag på Hållbar energiteknik eller Fordonsteknik (läs mer här och här). Som tur är har vi mässdagar i vår när vi får tillfälle att besöka respektive institution och prata med teknologer och föreläsare, ska bli spännande!
Sådär ja, nu har ni förhoppningsvis fått en schyst övergripande idé om vad Maskinteknik är i väntan på mer personliga porträtt i kategorin Maskinprofiler. Håll till godo!
Jag älskar när kurser knyter an till varandra!
Just nu pratas det mycket om motorer på mitt program, både i Termodynamik och Maskinkomponenter. Det är alltid härligt när kurser går in i varandra, det knyter ihop förståelsen och gör det hela enklare, tycker jag. Dessutom är det jäkligt spännande att lära sig om motorer eftersom det är något som fram tills nu varit ett totalt mysterium för mig. Här har ni en toppenvideo om 4-taktsmotorer från underbara sajten HowStuffWorks – där man kan hitta bra förklaringar till så gott som allt! Lite som Hjärnkontoret för vuxna. Titta och njut!