.rapporter från en blivande civilingenjör
Såhär ser det ut hemma hos mig när Micke och jag nu, 3 dagar innan tentan, lägger i en högre växel. Utgången för tisdagens tenta är fortfarande högst oklar och mest beror det på det projektarbete som de senaste 4-5 veckorna tagit upp i princip all vår tid. Men det kan gå!
…är nog inte riktigt min påse nötter. Faktiskt. Under mina 3 år (snart) på KTH har jag inte skrivit en enda, förrän nu, och alltid tänkt att det vore bra najs med hemtentor istället för salstentor. Men nu när jag får chansen känner jag precis tvärtom. Istället för att plugga järnet, gå upp på tentan och sen vara klar, har jag nu istället ett stort ångestmoln hängande över mig varje dag. Tar jag minsta ledigt eller lägger för mycket tid på en labb är rösten där på en nanosekund:
“Du borde skriva på hemtentan! Det där du skrev igår var alldeles för dåligt, skräp rentutav! Gör om, gör rätt.”
Blä.
Så nu har jag gjort en deal med mig själv. De kommande dagarna ska jag ägna helhjärtat åt denna förbannade hemtentan och sen får det vara basta. Jag låtsas helt enkelt att det är en salstenta. Återkommer med utvärdering på den punkten när allt är inlämnat och klart.
Nu blir’e mer knattrande och sedan styrelsemöte med bästa Maskinstyrelsen. Igår var det förresten Kårspex med efterföljande gasque i Nymble (guld guld guld!) och jag slogs igen av hur härligt det här med tillhörighet är. När vi kom strömmande ned i tbanan från teatern iförda våra frackar (ni ser en bild på min här bredvid) och overaller blev jag alldeles varm inombords och kunde inte låta bli att njuta av känslan av att tillhöra något stort och viktigt.
Just nu slits jag mellan att vilja kapitulera fullständigt och att tagga till extra för att oddsen är emot mig. Ena sekunden är jag helt tillfreds med idén att göra bokslut nu och lämna dessa förbannade tentor till senare medan jag den andra lovar mig själv att plugga ännu intensivare imorgon… Ja ni hajjar?
Poängen är att det är ok att känna så, sunt rentav. Teknis kräver mycket av en. Därom råder ingen tvekan.
Däremot är det en stor tillgång om du som jag (för det mesta) taggar till när du ställs inför utmaningar. För det är precis vad utbildningen går ut på, att testa dig och din problemlösningsförmåga till max. Du kommer kanske inte alltid att älska det men du måste gilla grundidén.
För kicken, när du klarar utmaning efter utmaning…
Den är mer än värd det…!
Satan i gatan. Länge sedan jag verkligen utnyttjade hela tentatiden men idag behövdes det verkligen. Tror hur som att det gick vägen, men vilket betyg över E det blir är oklart.
Phew. Helt slut i bollen men nu är det bara att ladda om. Termodynamiken hägrar, bara 1 1/2 pluggdag kvar nu. Dags att tagga till, haha.
