Vi snackar stridsflyg på Termodynamiken idag, närmare bestämt hur F-18:s luftkonditioneringssystem fungerar. Spännande!
Fördröjd belöning
Det finns olika taktiker vad det gäller det här med belöning. Själv kör jag oftast på så kallad fördröjd belöning, först när jag varit duktig (pluggat, städat, tränat etc) får jag belöna mig själv. Det må låta tråkigt men jag blir motiverad av att veta att det väntar något gott runt hörnet. Dessutom dras jag med ett jäkla duktighetskomplex sedan många år tillbaka (mer om det en annan gång) och bästa sättet att stävja det dåliga samvetet är att göra på detta viset.
Så i sann fördröjd belöning-anda har jag nu bokat en weekend-resa till Bryssel efter tentaperioden. Japp, efter tentaperioden. Då kan jag, med förhoppningsvis en spikad tenta i bagaget, njuta fullt ut av fest, shopping, häng med underbara Stephanie och fika i vårsolen.
Men de närmsta veckorna blir det precis som Ingrid skriver fullt ös medvetslös. Tentan i Maskinkomponenter är ynka 2 veckor bort och än finns det mycket kvar att lära!
Konsten att kritisera din högskola
Sedan jag började driva frågan huruvida KTH-bloggarna bidrar till KTHs goda rykte eller motsatsen (läs mer här) har det tyvärr inte hänt mycket. Detta trots att jag via vår Sektionsordförande tagit upp frågan med Kåren, kontaktat Monika Barsch, koordinator för funktionshindrade (som stödjer oss till fullo), samt skickat ett antal upprörda mejl till både Annifrid Pålsson, ansvarig för bloggarna, och rektor Peter Gudmundson. Uppenbarligen är KTH beredda att ta studentmissnöjet så länge Leijon genererar trafik till sajten.
Vad som dock upprört mig mest under den här kampanjen är hur människor backar utan att blinka när det blir skarpt läge. Det är uppenbarligen ok att gnälla och vara förbannad bakom stängda dörrar men när det kommer till kritan är det få som står fast vid sin åsikt.
Jag har flertalet gånger fått höra antydningar om att jag bara skapar dålig press för KTH genom att driva detta vidare. Totala locket på-känningar alltså. Vad jag sörjer mest med detta är uppfattningen att det på något vis är illa eller förbjudet att kritisera sin högskola. Att min kritik på något vis skulle betyda att KTH som utbildningscentra blivit sämre. Inte alls. Mina föreläsningar i Maskinkomponenter har inget att göra med hur Annifrid Pålsson sköter sitt jobb.
Således varken skäms jag eller är rädd för att kritisera KTH både öppet och hårt. Det är uppenbart att det behövs. Missförstå mig rätt, jag älskar min utbildning. Men det betyder inte att jag, utan att ifrågasätta och kritiskt granska, kommer att svälja allt KTH hittar på.
Jag älskar när kurser knyter an till varandra!
Just nu pratas det mycket om motorer på mitt program, både i Termodynamik och Maskinkomponenter. Det är alltid härligt när kurser går in i varandra, det knyter ihop förståelsen och gör det hela enklare, tycker jag. Dessutom är det jäkligt spännande att lära sig om motorer eftersom det är något som fram tills nu varit ett totalt mysterium för mig. Här har ni en toppenvideo om 4-taktsmotorer från underbara sajten HowStuffWorks – där man kan hitta bra förklaringar till så gott som allt! Lite som Hjärnkontoret för vuxna. Titta och njut!
Kim vs. Termodynamik, 1 – 0
Igår var en sån där dag när allting bara stämmer. Vi fick tillbaka KS:en i Termodynamik och jag kunde överlycklig konstatera att jag klarat 6/9 poäng och således slipper besvara fråga 1 och 2 på tentan, SEGER! Dessutom gick inlämningsuppgiften i Maskinkomponenter som en dans. Den handlade om kugghjulsdimensionering och påminde mycket om kursen i Hållfasthetslära vi läste i höstas (en av de roligaste kurserna hittills!).
Nu hoppas jag att även denna dag flyter på i samma stil. Det är så obeskrivligt fantastiskt när allt bara fungerar. Det gäller att njuta! Men det bästa är att när det sedan kommer dagar då allt går åt pipan kan jag ta fram dessa små segerdagar ur min minneslåda och påminna mig själv om att jag kan om jag bara vill. Det är guld!