I natt förlorade världen ett av sina främsta kreativa genier.
“And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everyting else is secondary”
Tack som fan SL
Klockan är 08.28 och om exakt 2 min förlorar jag nyckeln och således rätten till det grupprum jag bokat på Studentpalatset. Jag är minst sagt vrålförbannad på SL just nu då jag kom iväg i utmärkt tid hemifrån och nu ändå, tack vare dessa evinnerliga förseningar, kommer att förlora grupprummet. Vilket i sin tur betyder att jag gick upp i ottan helt i onödan. Aaaaargh!
Nämnde jag att SLkortet, sedan det höjdes med “3 chipspåsar”, kostar mig över 500kr i månaden?!
Häng i Smörjis!
Ikväll har jag och Lina roddat teambuildingkväll för Studienämnden i Maskins sektionslokal Smörjis. Datum och sådant har varit spikat sedan en tid tillbaka men mycket av inspirationen hämtade jag från helgens styrelseinternat. Vikten av att som grupp göra roliga saker ihop, och då speciellt saker som inte ingår i de vanliga aktiviteterna, har verkligen inte passerat obemärkt förbi. Det spelar verkligen en mycket avgörande roll i hur givande arbetet kommer att bli. För ju bekvämare vi känner oss med varandra, desto lättare får alla att ventilera sina åsikter och ju mer åsikter och bollplank vi kan agera, desto bättre förbättringsförslag kan vi ge våra föreläsare.
Så med den glada känslan från kvällens aktiviteter ska vi nu spåna vidare på saker vi kan göra ihop. Men där emellan skall pluggas Mekanik II och Tyska – imorgon på Studentpalatset. Pepp pepp!
Förresten, vill ni också prova på den musikquiz vi körde med SN? Ni hittar den här: 1 poäng för respektive låtnamn, artist och album. Tar ni mer än 25 poäng slår ni SNs bästa lag!
Styrelseinternat, födelsedagsfester och inget plugg!
Någon sa en gång till mig att KTH:are verkar så tråkiga för vi pluggar hela helgerna (läs festar aldrig). Jag garvade mest som svar men det tråkiga är att den fördomen i viss mån lever kvar. Missförstå mig rätt, ja – vi pluggar väldigt mycket de allra flesta av oss men nej – det utesluter inte ett rikt och festlig liv utanför skolan. Faktiskt.
Själv har jag haft världens roligaste helg. I fredags kickade vi i Maskins styrelse igång vårt mini-internat med massiv handling på Systemet och Pris-Xtra. Sen bar det av till mitt landställe för lite konferenskänsla. Vi stannade tills lördag eftermiddag och åstadkom faktiskt väldigt mycket under mini-internatet. Men framförallt hade vi jäkligt trevligt. Alla grupper som ska jobba ihop under en längre period borde verkligen starta igång verksamheten med ett internat – det gör underverk för gruppsammanhållningen!
Lördag kväll spenderades sedan på dubbla födelsedagsfester (tack Anna och Maria!) och således blev det inte mycket gjort idag (men vad gör det om hundra år?), har mest hängt med min pojkvän och lagat en och annan matlåda.
Men nu borde jag nog gå och lägga mig för imorgon är jag ledig och då väntar en massiv Mekanik II-pluggdag. Vi höres!
Sensmoral: ambition straffar sig
Jag läser som bekant Tyska den här terminen och har tyvärr begåvats med ytterligare en, ur pedagogisk synvinkel, värdelös lärare. Till förra veckan skulle vi lämna in en text där vi presenterade oss själva och fick då rekommendationen 90 ord. På intet vis klargjorde min lärare att detta var en övre absolut gräns, så full av entusiasm satte jag tänderna i uppgiften. En timme senare hade jag fått ihop 220 ord som jag var jäkligt nöjd med och således mejlade in med frågan: “Bör jag korta texten? Säg till i sådana fall!”.
Igår fick jag tillbaka uppgiften med följande kommentar mitt i texten:
“Hej Kim. Din text är för lång så jag har bara rättat hälften. Tänk på nästa gång: Antal ord”.
Tack för välformulerad feedback.