.rapporter från en blivande civilingenjör
Apropå en students redan pressade ekonomi så tackar vi Torbjörn Rosdahl (M) för det briljanta citatet ovan (håll tummarna för att han lämnar Studentkorten ifred!). Maken till drygare attityd gentemot vanligt folks privatekonomier får man leta efter! Hela artikeln angående höjningen av månadskorten hittar ni här.
Ps. Hur dyra chips köper han egentligen?!
Eller vad tror ni?
Ledtråd: Jag skall skaffa B-frack till hösten.
Här till höger ser ni resultatet för min sektion Maskin i valet till Kårfullmäktige. Jag blev tyvärr inte ordinarie ledamot (de fem med flest röster valdes till ordinarie och de nästföljande fem till suppleanter) men är själv mycket nöjd med placeringen som förste suppleant och om ni undrar vad skillnaden är så ligger det till såhär:
– Ordinarie ledamöter i KF har närvaroplikt då alla (fem i Maskins fall) behöver vara injusterade i röstlängden för att sektionen ska kunna utnyttja alla sina röster/mandat i KF. Vid förhinder skall detta meddelas talmanspresidiet och ordinarie ledamot skall ersättas av en suppleant.
– Suppleanter har inte närvaroplikt utan måste istället anmäla sin närvaro. Således kan suppleanter själva välja att delta eller ej såvida inte en ordinarie ledamot har anmält förhinder, då bör en suppleant gå i den ordinarie ledamotens ställe.
Historiskt brukar dock de flesta Maskin-suppleanter gå på KF och vi på Maskin har ett bra “track record”, d.v.s. vi är i princip alltid fulltaliga, vilket är roligt och visar på ett genuint engagemang hos de förtroendevalda! Själv har jag bara missat två KF detta verksamhetsår och ämnar gå på alla nästa!
Annars är min spontana reaktion att valdeltagandet har varit hiskeligt lågt (ca 10% på Maskin) och att problemet med att centralisera valet framför allt blir att vi tappar diskussionen kring kandidaterna. När vi valde kandidaterna själva på Sektionsmötet infann sig en naturlig diskussion med fokus på vad du som person kunde bidra med till KF, varför du brann för kårverksamheten och vilka meriter som gjorde att just du passade för posten. När detta försvann skiftades fokus. I det här centraliserade valet blir det viktigt att vara ett namn på sektionen. Utan diskussionen på Sektionsmötet blir det naturligt att rösta på den person du känner igen eller har någon personlig anknytning till, framför allt om du själv inte är insatt (vilket många tyvärr inte är). Resultatet blir aningen skevt i mina ögon och det gör det svårt för “uppstickare” eller mindre kända namn att nå fram i bruset, trots att de säkert skulle göra ett minst lika bra jobb som de väletablerade personligheterna. De första fem namnen är så att säga inga direkta överraskningar. De är alla är mycket välkända och respekterade namn på Maskin (med all rätt!).
Men missförstå mig rätt, de kommer säkert göra ett utmärkt jobb. Vad jag funderar över är på vilka premisser de har blivit valda och det är en diskussion jag är mycket intresserad av att föra inför framtida val.
Och ni då kära läsare? De av er som röstade, hur resonerade ni? Satte ni er in i frågorna, högg ni tag i kandidaterna för lite valsnack, läste ni allas presentationstexter eller gick ni på kompis/känt namn?
Läste följande artikel i DN idag om hur en students budget ser ut. Jag diggar spalten Den superekonomiske som satan (Vem lever så?! Finns dessa människor på riktigt?).
Lunch = Matrester 0 kr.
Hur får de ihop detta undrar jag? Har alla en familj som gladeligen lagar alldeles för mycket mat hemma varje kväll så att mamma, pappa och barn kan få matlåda? Och sedan när är den där extramaten gratis?
Jag finner det även intressant att Nordea tycker att det är så relevant med alternativet att bo hemma när väldigt många studenter inte har den möjligheten då de flyttar till annan ort för att studera. Dessutom, apropå boende, bor endast 1 av 5 Stockholm-studenter i studentbostad (källa: SSCO) vilket gör kostnadsförslaget 3500 för boende aningen skrattretande.
Och hur fungerar fritid för 300? Skämtar de eller? Förstår de ens hur lite pengar det är?! Nog för att ölen är billig på KTH men jäyzuz! Sist jag kollade gick en bio på 100-lappen och en snittfika i innerstan minst 50kr. Det blir inte mycket sånt för 300, sanna mina ord.
Eller träningskort? Vad hände med det? Det är jätteviktigt att träna när man pluggar (och resten av livet!). Få saker är så avslappnande och ger så mycket energi tillbaka!
Varenda gång någon bank/tidning/förstå-sig-påare ger sig på att redogöra för hur en students ekonomi ser ut blir jag lika irriterad. Vi lever sannerligen inte på mycket pengar varje månad och deras eviga exempel med dessa überekonomiska människor som inte har ett liv står mig upp i halsen. Jag är oxå människa och även jag vill ha råd att klippa mig, gå till tandläkaren, köpa födelsedagspresenter, flyga med Ryanair eller bjuda kompisarna på middag hemma.
Men faktum är att det mesta av ovanstående är omöjligt utan ett extrajobb, något som många gånger tyvärr kan inverka negativt på studieprestationen. Om politiker vill att vi ska “gå ut i tid” så är mitt heta (och ack så uppenbara!) tips att ge oss tillräckligt mycket pengar för att slippa jobba extra om vi inte vill samt att vikta om fördelningen så att bidragsdelen blir större.
Men det har jag tyvärr lite eller inget hopp om att se hända.
