Ja här händer det inte mycket. Vaknade med en hals som var helt paj, släpade mig till skolan (trots tidigare insikter), gick på viktig föreläsning och sist men inte minst, gick jag på ett mycket lyckat möte med min skolas (ITM) programledning där det framkom mycket spännande saker, bl.a. att vi ska kicka igång ett KEX-utvärderingsprojekt (kandidatexamensarbete).
Det är nämligen så att skillnaden mellan de olika KEXen (som görs på olika institutioner beroende på vald master) idag är mycket stor. Alla KEX är värda 15hp vilket betyder ca 400 timmars arbete men i dagsläget tvingas vissa lägga ned dubbelt så mycket tid och andra knappt hälften. Inte ok. Så jag ser med glädje fram emot att, i egenskap av Studienämndsordförande, göra KEXen ännu bättre (och jämnare!).
Men just nu blir det mer CSI Miami, ingefära-te och sen sängen!
Ikväll har jag och Lina roddat teambuildingkväll för Studienämnden i Maskins sektionslokal Smörjis. Datum och sådant har varit spikat sedan en tid tillbaka men mycket av inspirationen hämtade jag från helgens styrelseinternat. Vikten av att som grupp göra roliga saker ihop, och då speciellt saker som inte ingår i de vanliga aktiviteterna, har verkligen inte passerat obemärkt förbi. Det spelar verkligen en mycket avgörande roll i hur givande arbetet kommer att bli. För ju bekvämare vi känner oss med varandra, desto lättare får alla att ventilera sina åsikter och ju mer åsikter och bollplank vi kan agera, desto bättre förbättringsförslag kan vi ge våra föreläsare.
Så med den glada känslan från kvällens aktiviteter ska vi nu spåna vidare på saker vi kan göra ihop. Men där emellan skall pluggas Mekanik II och Tyska – imorgon på Studentpalatset. Pepp pepp!
Förresten, vill ni också prova på den musikquiz vi körde med SN? Ni hittar den här: 1 poäng för respektive låtnamn, artist och album. Tar ni mer än 25 poäng slår ni SNs bästa lag!
Det är mycket som snurrar i huvudet för tillfället och tiden att sätta sig ner och sortera tankarna känns aningen knapp. Men det största intrycket de senaste veckorna lämnat efter sig är onekligen resultatet av årets rekrytering till SN (Studienämnden) bland årskurs ett på Maskinsektionen. Vi hade det första förmötet (inför de länkmöten där vi sedan träffar alla föreläsare varje årskurs för sig och diskuterar det mest akuta/viktiga) i veckan och det gick över all förväntan, i alla fall från min och Linas sida. Vi är nu nästan 40 personer i nämnden och jag måste erkänna att det var lite nervöst att kliva upp inför alla och hålla i mötet. Men det gick vägen och jag tror och hoppas att alla nya medlemmar kände sig som hemma.
Maskins Studienämnds logga
Jag vet att jag pratar mycket om min kära Studienämnd men det är helt enkelt för att det är bland det häftigaste och roligaste med att plugga på KTH. För första gången under min skoltid har jag ett reellt inflytande över min utbildning! Är det något jag inte gillar, ett kursupplägg jag inte köper eller ett KS-system jag inte tycker fungerar så kan jag påverka det! Kanske inte alltid under min egen tid på kursen men garanterat inför nästa omgång! Det är ju det som är grejen, att vi alla jobbar för varandra. De i årskursen över mig har gjort sitt yttersta för att göra mina kursomgångar så bra det bara går och nu jobbar jag häcken av mig för att de som börjar 1-3 nästa år ska få det ännu bättre.
Härligt nog visade det sig redan på första förmötet att allt slit tidigare år verkligen betalat sig – ettan var riktigt nöjda med det mesta och tonen skiljde sig markant från hur det lät när min årskurs (hösten 2009) hade sitt första förmöte. Det om något var galet motiverande! Och även statistiken backade upp arbetet i reella siffror – hela 94 av 128 teknologer i kull HT-10 på Maskinprogrammet flyttades upp från ettan till tvåan, d.v.s. tog sina 45 poäng av totalt 60. Detta står i stark kontrast mot de 65 av 129 teknologer som tilläts börja tvåan ur kull HT-09 (min årskull).
Nu håller jag tummarna för ännu bättre resultat för kull HT-11!
Jag är generellt inte en alltför lättstressad människa men är det något KTH har lärt mig är det att alla har en stressgräns och att vi alla bör lära oss vart den går och hur vi ser till att vi inte korsar den. Sedan KTH kickade igång har antalet måsten vuxit lavinartat. Från att ha haft en ganska lugn första vecka till att veckan efter knappt ha tid att äta. Anledningen till detta har framför allt varit den snålt tilltagna tidsmarginalen för Studienämndens rekryteringar. Vi har kort sagt behövt rekrytera för många människor på för kort tid. Nu har detta visserligen gått väldigt bra. Men, därmed inte sagt att ingen skada är skedd. Jag hade mycket hellre velat låta detta ta sin tid, hinna prata med alla ordentligt och inte behöva hetsmejla och hets-sms:a alla interessenter på det sätt vi tvingats göra.
Det känns kort sagt tråkigt att sitta med Samsungen klistrad i handen dygnet runt för att hinna svara på alla inkommande mejl samt skicka ut egna.
Men men, nu är den stressigaste etappen över (håll tummarna!) och imorgon ska jag äntligen få träffa alla nya (+ gamla) medlemmar ordentligt. Det ska verkligen bli jättekul. Men tills dess har jag en hel del annat jag måste fixa, bl.a. tyskaplugg inför grammatikprovet på torsdag. Så på återseende kära läsare!
I onsdags intervjuade jag och vice Studienämndsordförande (vSnO) äntligen de aspirerande studienämndsmedlemmarna ur P-nØllan och vilket gäng! Jag satt bara och log hela tiden. Vilka underbara, taggade och motiverade unga människor! Det är omöjligt att rättvist beskriva hur otroligt roligt det var att få sitta där och lyssna på alla smarta idéer och entusiasmerande uppslag. Det här kommer bli det bästa året i Maskins Studienämnds historia hittills – sanna mina ord.
