Sensmoral: ambition straffar sig

Jag läser som bekant Tyska den här terminen och har tyvärr begåvats med ytterligare en, ur pedagogisk synvinkel, värdelös lärare. Till förra veckan skulle vi lämna in en text där vi presenterade oss själva och fick då rekommendationen 90 ord. På intet vis klargjorde min lärare att detta var en övre absolut gräns, så full av entusiasm satte jag tänderna i uppgiften. En timme senare hade jag fått ihop 220 ord som jag var jäkligt nöjd med och således mejlade in med frågan: “Bör jag korta texten? Säg till i sådana fall!”.

Igår fick jag tillbaka uppgiften med följande kommentar mitt i texten:

“Hej Kim. Din text är för lång så jag har bara rättat hälften. Tänk på nästa gång: Antal ord”.

Tack för välformulerad feedback.

Statistiken pekar rakt uppåt!

Det är mycket som snurrar i huvudet för tillfället och tiden att sätta sig ner och sortera tankarna känns aningen knapp. Men det största intrycket de senaste veckorna lämnat efter sig är onekligen resultatet av årets rekrytering till SN (Studienämnden) bland årskurs ett på Maskinsektionen. Vi hade det första förmötet (inför de länkmöten där vi sedan träffar alla föreläsare varje årskurs för sig och diskuterar det mest akuta/viktiga) i veckan och det gick över all förväntan, i alla fall från min och Linas sida. Vi är nu nästan 40 personer i nämnden och jag måste erkänna att det var lite nervöst att kliva upp inför alla och hålla i mötet. Men det gick vägen och jag tror och hoppas att alla nya medlemmar kände sig som hemma.

Maskins Studienämnds logga

Jag vet att jag pratar mycket om min kära Studienämnd men det är helt enkelt för att det är bland det häftigaste och roligaste med att plugga på KTH. För första gången under min skoltid har jag ett reellt inflytande över min utbildning! Är det något jag inte gillar, ett kursupplägg jag inte köper eller ett KS-system jag inte tycker fungerar så kan jag påverka det! Kanske inte alltid under min egen tid på kursen men garanterat inför nästa omgång! Det är ju det som är grejen, att vi alla jobbar för varandra. De i årskursen över mig har gjort sitt yttersta för att göra mina kursomgångar så bra det bara går och nu jobbar jag häcken av mig för att de som börjar 1-3 nästa år ska få det ännu bättre.

Härligt nog visade det sig redan på första förmötet att allt slit tidigare år verkligen betalat sig – ettan var riktigt nöjda med det mesta och tonen skiljde sig markant från hur det lät när min årskurs (hösten 2009) hade sitt första förmöte. Det om något var galet motiverande! Och även statistiken backade upp arbetet i reella siffror – hela 94 av 128 teknologer i kull HT-10 på Maskinprogrammet flyttades upp från ettan till tvåan, d.v.s. tog sina 45 poäng av totalt 60. Detta står i stark kontrast mot de 65 av 129 teknologer som tilläts börja tvåan ur kull HT-09 (min årskull).

Nu håller jag tummarna för ännu bättre resultat för kull HT-11!

Lite stressad

Jag är generellt inte en alltför lättstressad människa men är det något KTH har lärt mig är det att alla har en stressgräns och att vi alla bör lära oss vart den går och hur vi ser till att vi inte korsar den. Sedan KTH kickade igång har antalet måsten vuxit lavinartat. Från att ha haft en ganska lugn första vecka till att veckan efter knappt ha tid att äta. Anledningen till detta har framför allt varit den snålt tilltagna tidsmarginalen för Studienämndens rekryteringar. Vi har kort sagt behövt rekrytera för många människor på för kort tid. Nu har detta visserligen gått väldigt bra. Men, därmed inte sagt att ingen skada är skedd. Jag hade mycket hellre velat låta detta ta sin tid, hinna prata med alla ordentligt och inte behöva hetsmejla och hets-sms:a alla interessenter på det sätt vi tvingats göra.

Det känns kort sagt tråkigt att sitta med Samsungen klistrad i handen dygnet runt för att hinna svara på alla inkommande mejl samt skicka ut egna.

Men men, nu är den stressigaste etappen över (håll tummarna!) och imorgon ska jag äntligen få träffa alla nya (+ gamla) medlemmar ordentligt. Det ska verkligen bli jättekul. Men tills dess har jag en hel del annat jag måste fixa, bl.a. tyskaplugg inför grammatikprovet på torsdag. Så på återseende kära läsare!

Maskins Studienämnd FTW

I onsdags intervjuade jag och vice Studienämndsordförande (vSnO) äntligen de aspirerande studienämndsmedlemmarna ur P-nØllan och vilket gäng! Jag satt bara och log hela tiden. Vilka underbara, taggade och motiverade unga människor! Det är omöjligt att rättvist beskriva hur otroligt roligt det var att få sitta där och lyssna på alla smarta idéer och entusiasmerande uppslag. Det här kommer bli det bästa året i Maskins Studienämnds historia hittills – sanna mina ord.

På måndag intervjuar vi M-nØllan. Så taggad!

Även solen har fläckar

Vilken panikartad morgon! 11.00 står jag i duschen och tvålar som bäst in håret med schampo när Maskins Ordförande Henrik ringer mig. Jag hinner naturligtvis inte svara men har gott om tid att läsa de två minst sagt stressande meddelandena han hunnit skicka.

“Det står en massa nØllan här i M korridoren som vill prata med dig.”
“Var är du? De sitter i M22 nu.”

Det tar ca 10 sekunder innan min hjärna hinner koppla. Sen skriker jag rätt ut.

Helvetes jävla skit.

Det måste ha blivit något fel med datumet i mejlet jag skickade ut till nØllan här om dagen. I full panik ringer jag således till min vice Studienämndsordförande Lina som får rusa till M22 och förklara att vi slarvat med datumet. Intervjuerna skulle ju hållas imorgon onsdag, inte idag.

Paniiiik.

De som känner mig vet att jag hatar sånt här. Man får  i n t e  skriva fel datum. Får bara inte. Men som titeln också antyder måste man ibland inse att ingen är felfri. Hur gärna jag än vill göra allt rätt det här året som Studienämndsordförande så är det lika bra att jag inser att det inte går. Det kommer bli fel och jag kommer att glömma saker. Men det är ok. Faktiskt. Jag måste bara få in det i huvudet. Ungefär som när jag i ettan var tvungen att acceptera att jag inte kunde få toppbetyg i allt på KTH (läs mer här).

Allt löste sig i alla fall till det bästa. Klassphösarna var jättegulliga och spred informationen åt oss och imorgon ska vi (som tänkt från början) hålla intervjuer med de 19 intresserade ur P-nØllan. Sjukt taggad!