Vilken panikartad morgon! 11.00 står jag i duschen och tvålar som bäst in håret med schampo när Maskins Ordförande Henrik ringer mig. Jag hinner naturligtvis inte svara men har gott om tid att läsa de två minst sagt stressande meddelandena han hunnit skicka.
“Det står en massa nØllan här i M korridoren som vill prata med dig.”
“Var är du? De sitter i M22 nu.”
Det tar ca 10 sekunder innan min hjärna hinner koppla. Sen skriker jag rätt ut.
Helvetes jävla skit.
Det måste ha blivit något fel med datumet i mejlet jag skickade ut till nØllan här om dagen. I full panik ringer jag således till min vice Studienämndsordförande Lina som får rusa till M22 och förklara att vi slarvat med datumet. Intervjuerna skulle ju hållas imorgon onsdag, inte idag.
Paniiiik.
De som känner mig vet att jag hatar sånt här. Man får i n t e skriva fel datum. Får bara inte. Men som titeln också antyder måste man ibland inse att ingen är felfri. Hur gärna jag än vill göra allt rätt det här året som Studienämndsordförande så är det lika bra att jag inser att det inte går. Det kommer bli fel och jag kommer att glömma saker. Men det är ok. Faktiskt. Jag måste bara få in det i huvudet. Ungefär som när jag i ettan var tvungen att acceptera att jag inte kunde få toppbetyg i allt på KTH (läs mer här).
Allt löste sig i alla fall till det bästa. Klassphösarna var jättegulliga och spred informationen åt oss och imorgon ska vi (som tänkt från början) hålla intervjuer med de 19 intresserade ur P-nØllan. Sjukt taggad!