Hälsan kommer alltid först!

Jag har en såndär period just nu när det mesta tar emot. Jag läser lite för många högskolepoäng (22,5 mot ordinarie 15) och det kräver mer av mig än jag hade tänkt mig. Dessutom har jag lyckats dra på mig en rejäl luftvägsinfektion som gör att jag hostar likt en hospitalpatient på 40-talet. Problemet är att huvudet har låst sig i tankegångarna “Jag får inte bli sjuk, jag kan inte bli sjuk, jag hinner inte bli sjuk”. Idioti, eller hur? Tyvärr är det inte ovanligt att en del ingenjörsstudenter fastnar i de banorna, framför allt när de har som mest att göra.

För det är alltid så, stressar man för mycket och ignorerar signalerna från kroppen så blir man förr eller senare kanonsjuk, gärna just precis när du inte bör bli det (som inför en projektdeadline). Tricket är att lyssna i tid. Det gjorde inte jag den här gången. Jag fortsatte lite till och lite till och lite till. Det har helt enkelt varit för mycket kul saker att hänka på. Höst-SM (gick jättebra!), Kårfullmäktigesammanträde, styrelsemiddagar (tack Richard för schystaste 3-rätter på länge!) och Maskins första Kursvalspub arrangerad av min Studienämnd (se affischen till höger). Och då är det så lätt att hålla på för länge.

Dessutom finns det en såndär lite djävul på axeln som säger att du inte får/kan vara hemma för du missar ju för mycket. Bullshit. Egentligen. Men det är inte alltid så lätt att ignorera den där rösten. Jag var till exempel på väg in till KTH idag för att gå på en föreläsning i Reglerteknik, för jag kunde ju bara inte missa den.

Ni hör ju själva hur det låter. Det gjorde faktiskt jag med till slut. Så jag gick inte. Jag är faktiskt hemma och jag har bestämt mig för att åtminståne idag ge mig själv helt ledigt. Det går inte annars.

Avsikten med den här historien är inte att skrämma er. Detta är på intet vis vardag på KTH, men det händer och man bör vara medveten om problemet i att inte lyssna på sin egen kropp. Hälsan kommer alltid först. Glöm inte det kära teknologer!

Världens sämsta tajming

Det känns ju förbannat typiskt att vakna upp lördag morgon efter en toppenvecka med bra besked (skrev B i Maskinkomponenter och 9/9 på Termo-KS!) och roliga förtroendeuppdrag (Studienämndsordf. kommande år och KF-möte i tisdags) med en hals tjockare än Arnold Schwartzeneggers. Fy sjutton. Jag som verkligen börjat lita på att alla blåbär varje morgon gjort mitt immunförsvar oövervinnerligt. Tydligen var så ej fallet. Så nu sitter jag här i min soffa med ingefära-thé, vitlök, glass och vatten i hopp om att ta död på detta på mindre än 1 dygn. Vad tror ni?

Hur som, för att prata om något roligare är det nu mindre än en vecka kvar till Bryssel och en helg i festandets tecken med min underbara vän Stephanie och härligt nog känns nästa vecka schema-/planeringsmässigt helt ok. Ska dessutom lura iväg min pojkvän på en hemlis onsdag kväll, det gäller att prioritera in roliga saker även när tiden är knapp!

Tänkte även (om jag orkar i helgen) svänga ihop ett inlägg om hur KTH fungerar/är uppbyggt. Det är bra mycket krångligare än man tror och inte helt fel att ha koll på som student!

Men nu ska jag återgå till sjukstugan. Ciao!