Hälsan kommer alltid först!

Jag har en såndär period just nu när det mesta tar emot. Jag läser lite för många högskolepoäng (22,5 mot ordinarie 15) och det kräver mer av mig än jag hade tänkt mig. Dessutom har jag lyckats dra på mig en rejäl luftvägsinfektion som gör att jag hostar likt en hospitalpatient på 40-talet. Problemet är att huvudet har låst sig i tankegångarna “Jag får inte bli sjuk, jag kan inte bli sjuk, jag hinner inte bli sjuk”. Idioti, eller hur? Tyvärr är det inte ovanligt att en del ingenjörsstudenter fastnar i de banorna, framför allt när de har som mest att göra.

För det är alltid så, stressar man för mycket och ignorerar signalerna från kroppen så blir man förr eller senare kanonsjuk, gärna just precis när du inte bör bli det (som inför en projektdeadline). Tricket är att lyssna i tid. Det gjorde inte jag den här gången. Jag fortsatte lite till och lite till och lite till. Det har helt enkelt varit för mycket kul saker att hänka på. Höst-SM (gick jättebra!), Kårfullmäktigesammanträde, styrelsemiddagar (tack Richard för schystaste 3-rätter på länge!) och Maskins första Kursvalspub arrangerad av min Studienämnd (se affischen till höger). Och då är det så lätt att hålla på för länge.

Dessutom finns det en såndär lite djävul på axeln som säger att du inte får/kan vara hemma för du missar ju för mycket. Bullshit. Egentligen. Men det är inte alltid så lätt att ignorera den där rösten. Jag var till exempel på väg in till KTH idag för att gå på en föreläsning i Reglerteknik, för jag kunde ju bara inte missa den.

Ni hör ju själva hur det låter. Det gjorde faktiskt jag med till slut. Så jag gick inte. Jag är faktiskt hemma och jag har bestämt mig för att åtminståne idag ge mig själv helt ledigt. Det går inte annars.

Avsikten med den här historien är inte att skrämma er. Detta är på intet vis vardag på KTH, men det händer och man bör vara medveten om problemet i att inte lyssna på sin egen kropp. Hälsan kommer alltid först. Glöm inte det kära teknologer!

Tentaflow var ordet

De senaste dagarna har passerat som i en dimma. Upp 07.00. På plats i M-huset på campus cirkus 09.00. Köttande av Elektro alternativt Termo till 18.00. Hemgång. Mat. Sova.

Och sen börjar allt om igen.

Men damn vilket flow. Kan inte komma ihåg sist jag fått såhär mycket gjort så många dagar i rad utan att tappa fokus. Aj löv it och mina ständigt närvarande pluggkompisar (ni vet vilka ni är). Som tack har jag bakat tills imorgon. Vi har bannemej förtjänat en rejäl tisdagsfika. Så det så.

Men nu ska jag bara sjunka ned i soffan. Andas. Pilla med datorn och slötitta på tv. För än är inte tentaveckan över. Maratonet håller på ända till fredag.

Det kan inte alltid gå fort

Det går långsamt idag. Med frukosten, med kläderna, med det mesta faktiskt. Termo-KSen på fredag tornar upp sig i horisonten (I wish! snarare runt hörnet…) och jag drar mig för att sätta igång. Saknar lite föreläsningsanteckningar och känner mig allt annat än på hugget. Men kanske går detta ändå, vem vet. Nej nu ska jag ta mig i kragen och möta Ebba för lite KS-hets. Vi hörs!

På insidan

Ser det ut som ovan. Alltså insidan av KTHs sexiga Mina sidor. Där finns allt från aktuellt schema och avklarade kurser till betyg och små gröna staplar som talar om för dig exakt hur helvetiskt långt det är kvar till examen (se bild nedan). Underhållande inte sant?

Och apropå Ingrids storslagna pluggplaner så gick även mina i stöpet. Fast det var i allra högsta grad planerat. Illa. Jag har jobbat bort påsken istället. Mycket röda dagar = muchos dineros. Helt enkelt enligt tidigare överslagsberäkning värd den pluggångest som idag infunnit sig. Katching.

Men imorgon, då, då blir det ändring.