Apropå den låga andelen studerande tjejer på Maskinsektionen tänkte jag redogöra lite närmre för hur statistiken faktiskt ser ut. Som tidigare nämnt är andelen antagna tjejer till Maskinteknikprogrammet, CMAST, fortfarande idag långt under den nivån jag själv hade velat se. Men detta vägs å andra sidan upp av den höga andelen antagna tjejer till Design och Produktframtagningsprogrammet, CDEPR (tillsammans utgör dessa program Maskinsektionen).
Nedan ser ni en graf över hur andelen antagna tjejer på respektive program har varierat sedan 2003.
Och hör och häpna, CMAST har faktiskt något av en uppåtgående trend, om än en långsam sådan. Visst, ~20% kan tyckas lite jämfört med CDEPR:s ~50% men jag tycker i alla fall att det är en liten seger och det är sådana här försiktigt positiva statistiska besked som gör mig varm om hjärtat. Kanske har vår sajt bidragit till ytterligare någon procents ökning denna hösten? Jag håller tummarna!
Loggade nyligen in på KTHs Mina sidor och möttes av bilden nedan – mina höstkurser. Jag är antagen till allt jag sökt vilket känns skönt men tyvärr är poängfördelningen aningen sned, 9 högskolepoäng i period 1 och 22,5 i period 2. Men men, vill man ha en specifik föreläsare i Reglertekniken så vill man – jag kunde läst kursen i period 1 men har blivit rekommenderad föreläsaren som håller i kursen i period 2.
Känns konstigt att tänka på hösten redan nu i juli. Det är trots allt mer än 1,5 månad kvar och apropå det så jobbade jag mitt sista pass för juli idag så från och med imorgon kör jag semester till 100%. Jag och min kille ska runt lite i Sverige och hälsa på vänner och familj och det ska bli sjukt mysigt. Vi smygstartar redan ikväll med grillning på landet utanför Nynäshamn.
Förresten, ni som sökt KTH – hoppas ni fått positiva besked och att vi ses på campus till hösten! Tills dess, ha en toppensommar!
Så går det alldeles utmärkt att vara intresserad av ledarskap och management och gå Maskinteknik (McKinsey är känt som ett av de allra främsta konsultbolagen inom management). Det går faktiskt precis lika bra som att vara überbra på motorer eller C-programmering och gå på Maskinteknik. Det är det som är det fina.
Ser det ut som ovan. Alltså insidan av KTHs sexiga Mina sidor. Där finns allt från aktuellt schema och avklarade kurser till betyg och små gröna staplar som talar om för dig exakt hur helvetiskt långt det är kvar till examen (se bild nedan). Underhållande inte sant?
Och apropå Ingrids storslagna pluggplaner så gick även mina i stöpet. Fast det var i allra högsta grad planerat. Illa. Jag har jobbat bort påsken istället. Mycket röda dagar = muchos dineros. Helt enkelt enligt tidigare överslagsberäkning värd den pluggångest som idag infunnit sig. Katching.
..är sannerligen inte det enklaste. Fy sjutton. I början av tvåan var jag helt övertygad om att detta skulle bli relativt enkelt. Att det lixom skulle göra sig av sig självt. Helt plötsligt när jag satt där framför studera.nu så skulle jag bara veta.
Men, som de flesta av er säkert redan listat ut så fungerar det sällan på det sättet. Jag om någon borde ju veta. Varken KTH-basåret eller Maskin var beslut som kom av sig själva och kändes självklara, de var egentligen mer chansningar – lyckade sådana i och för sig. Därför borde jag väl lärt mig att sluta hoppas? Men nej, icke.
Hur Kandidat, Bachelor, Magister och Master hänger ihop
Så nu sitter jag här och funderar och hoppas och vill så gärna att ett beslut bara ska uppenbara sig. Men i väntan på denna uppenbarelse har jag de senaste veckorna nätverkat, intervjuat, frågat och snudd på stalkat diverse människor i högre årskurser på Maskin. Allt i hopp om att de skall avslöja något som får valet att framstå som självklart.
Även detta resulterade i katastrof. Alla är ju nöjda. Så hopplöst Svensson-mellanmjölkslandet-jantelag-nöjda. Alla älskar sina Masterprogram. Ena sekunden är jag övertygad om att Hållfasthetslära är helt rätt för mig, för att i nästa stund tappa hakan inför allt übercoolt jag kan göra om jag väljer Mekatronik.
Hjälp. Mig. Någon.
Men. Det finns ljus i tunneln. Jag har lyckats koka ned antalet möjliga Masters från 16 till 2. Inte illa med tanke på ovanstående. Det står alltså just nu mellan IPU – Integrerad Produktutveckling och Mekatronik (här och här kan ni läsa mer). Den ena är lite en variant av den andra. Mekatronik är snävare än IPU och som klar civilingenjör har jag verkligen fördjupat mig i något ordentligt, vilket lockar efter alla år med översiktskunskaper, medan på IPU blir jag bredare och inte lika überbra på något speciellt. Merde. Jag vet verkligen inte vad jag vill och ibland spökar gamla tankar om huruvida jag klarar av detta. Mekatronik anses vara en av KTHs tuffaste Mastrar, den kräver minst sagt mycket av dig som teknolog men samtidigt så får man ju lära sig så otroligt mycket! Därmed inte sagt att IPU är lätt (ha!) men arbetsbördan sägs i alla fall vara mer jämt fördelad.
Nej, den här karamellen får jag suga på lite till. Fortsättning följer.
