Tag: Maskinprofiler

Här är ett inlägg tillägnat er tjejer och killar som tycker att motorer är det tuffaste som finns och det gör jag med hjälp av Martin Öun, 21 år och student på Maskinteknikprogrammet. Han växte praktiskt taget upp i ett Opel-garage, gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet, tog ett sabbatsår och började på Maskin hösten 2009.

Som 15åring skördade Martin sina första riktiga framgångar i garaget: ny trimcylinder på moppen som efter det gjorde hela 60 km/h.

– Känslan var guld. Sjukt härligt med ett kvitto på att jag verkligen kunde själv.

Hur de här tidiga erfarenheterna med motorer och bilar har påverkat Martin i sina val och framför allt hur de spelat in i utbildningen är han mycket medveten om.

– Det är absolut inget krav att ha pysslat med motorer innan man börjar på Maskin men jag skulle nog säga att det är ett plus om du har. Alltså, förståelsen blir en annan. Även om vi mest räknar på olika scenarion och komponenter så gör det skillnad för mig att ha sett allt i verkligheten. Jag skulle väl säga att erfarenheten gör vissa kursmoment enklare men att det säkert är lika roligt att läsa kurserna oavsett nivån när man börjar.

Som många andra studenter på Maskin är även Martin engagerad i aktiviteter utanför skolan, framför allt Idrottsnämnden och KTH Racing. Det senare är ett projekt som spänner över ett år med målet att tillverka en Formula Student racingbil som sedan under sommaren skall tävla mot andra universitets bilar. Medlemmarna är KTH-studenter i alla årskurser och från alla program.

– Jag kom i kontakt med KTH Racing första gången under lådbilsracet under mottagningen. De ställde upp med en av bilarna och jag blev nyfiken. Så jag gick på en infokväll några veckor senare men väntade till 2an med att gå med. Tänkte pejla in arbetsbördan i ettan först. Det kan jag ångra nu. Hade varit bättre att bara gå med på en gång. Det är så spännande och även om man inte kan bidra så väldigt mycket i ettan (man har läst för lite kurser) så är det ett bra tillfälle att känna sig lite för, få in en fot och bli en i gänget.

I år ställer KTH Racing upp med en bensindriven bil men har även jobbat mycket hela året med en eldriven variant som de hoppas kunna färdigställa till nästa års tävling.

– Alltså, det som är kul med KTH Racing är ju att man får göra något på riktigt. Jag kan sakna det i utbildningen hittills. Att få bygga något från scratch, att ta idén från ritbordet till färdig produkt. Det är en otrolig känsla när man ritat sin komponent, laddat CAD-ritningen till vattenskärningsmaskinen och sedan har den i handen. Sånt skulle jag vilja ha mer av!

Framtidsplanerna skiftar som för många andra KTH-studenter från dag till dag men för Martin lockar just nu ett framtida jobb på något stort bilföretag i Tyskland, kanske Porsche.

– Bilindustrin ser helt annorlunda ut där nere. Utvecklingen går fortare och resurserna är inte lika begränsade. Helst skulle jag vilja jobba med utveckling, kanske chassirelaterat.

Av de ca 90 högskolepoäng som Martin läst hittills finns det några kurser som skiljer sig från mängden, hållfasthetsläran på hösten i 2an är en av dessa. Kursinnehållet stod i stark kontrast mot den teoretiska matematiken i ettan och är en av de första tekniskt tillämpade kurserna man läser på Maskinprogrammet.

– Hållfen var bra för att den kändes så verklighetsförankrad. Det är häftigt hur världen förändras efter sådana kurser. Helt plötsligt förstår man hur de mest solida broar kan rasa eller varför flygplan tas ur drift efter x antal flygningar trots att de kanske vid första anblicken ser hela ut. Den kursen anknöt mycket mer till rollen som civilingenjör för det handlar ju om att lära sig hur världen fungerar, varför saker rör sig som de gör, vilka krafter det är som verkar och varför de gör det. Det är tufft att inte längre behöva höfta om man bygger något, nu kan man faktiskt räkna på det så att det håller.

Nu går Martin andra året och det stundande Mastervalet (alla Maskinare väljer i 2an så kallade behörighetsgivande kurser inför den Master de sedan vill läsa år 4 och 5) tar upp mycket av hans tid.

– Det har visat sig vara svårare än jag trott men det börjar luta rejält åt maskinkonstruktion nu även om förbränningsmotorteknik också verkar häftigt. Fast jag tror det är viktigt att välja något man tycker är kul och bara kika lite på jobbmöjligheter, arbetsmarknadsprognoser och annat. För har man roligt så blir man bra på det, då kommer det naturligt.

Om han ska ge ett tips till presumtiva studenter blir det att inte ta KTH på alltför stort allvar.

– Ta saker med en nypa salt och tro inte att ni måste kunna allt innan ni börjar, ni lär er på vägen.

Kim Maskinteknik

Tänkte att jag i väntan på första Maskinprofilen (spänningen är olidlig för att citera Peter Harrysson) skulle dra igenom lite övergripande information om mitt program.

Det heter alltså Maskinteknik och nej du blir varken lastbilschaffis eller långtradarmekaniker även om det nu kan låta så (eller långtradarmekaniker kan man faktiskt bli). Programmet har hur som 4 huvudområden:

• Konstruktion
• Produktion
• Energi och miljö
• Management

Det fina med Maskinteknik är nämligen bredden. Vare sig du är en Byggare Bob-typ eller en projektledarbegåvning finns det något att hämta hos oss. Dessutom erbjuder vi hela 12 Masterprogram (flest på KTH!).

Ska vi snacka intagning så ligger Maskin relativt högt men inte astronomiskt högt. Hösten 2010 låg vi på 19,0/22,5 efter andra antagningen och vi erbjuder då 120 platser (se inforuta till höger). Behörigheten är, precis som på alla andra program, precis ändrad och innefattar nu även Matematik E förutom Fysik B och Kemi A. Personligen kan jag dock inte påstå att Matematik E gör någon enorm skillnad då jag själv klarat mig bra hittills utan den, men men.

Läser man på KTHs sida om arbetsmarknaden för Maskiningenjörer framgår det att den är otypisk, d.v.s. vi kan jobba med allt. Spexigt huh? Men eftersom det på denna punkt krävs att KTH skärper sig och specificerar lite så hittar vi i alla fall ämnesområden som konstruktion, produktion, energi och miljö, samt management. Vidare får vi veta att Maskiningenjörer kan arbeta i både små och stora företag och att vanliga karriärvägar är teknisk expert, produktutvecklare, konstruktör, projektledare, marknadsförare, utbildare, forskare och teknisk konsult. Allt det där låter riktigt spännande om du frågar mig!

När det kommer till upplägget är det ganska likt övriga program på KTH med några undantag. Första året går i matematikens tecken (hela kursupplägget hittar du här). Ett år på KTH består av 60 högskolepoäng varav 22,5 första året utgörs av just matematik. Du läser Linjär Algebra, Analys i en variabel och Analys i flera variabler (på KTH-tugg: Linj.alg, Envarre och Flervarre). Detta kompletteras sedan med Numeriska metoder (lättare programmering), Fysik, Mekanik I samt den programspecifika kursen Maskinteknik.

Det brukar sägas att tar du dig igenom första året blir du kvar och jag är benägen att hålla med. Tempot är bland det högsta du kommer att utsättas för (vad jag kan avgöra hittills iaf) och problemet ligger mer i din ovana att plugga KTH-stajl än i att kurserna är onödigt svåra.

År två börjar det roliga, som jag nu har nöjet att befinna mig mitt uppe i (kursupplägg och beskrivningar här). Det är nu du får användning för all den sablans matten du tuggade i dig år ett. Helt plötsligt har dubbelintegraler ett användningsområde och att kunna integrera blir livsviktigt. Vad jag tyvärr kunde sakna ibland var en konstant påminnelse om just detta i ettan, att allt vi lärde oss tjänade ett högre syfte. Att vi i tvåan skulle förstå vad vi skulle ha allt till. Hur som, nu säger i alla fall jag det till er. Ge inte upp i ettan och se till att ni lär er matten ordentligt för då blir tvåan både enklare och roligare! Vidare heter kurserna i tvåan saker som Mekanik II, Termodynamik, Elektroteknik, Maskinkomponenter, Differentialekvationer (roligaste mattekursen om du frågar mig!), Hållfasthetslära (coolaste och mest användbara kursen hittills!) och Produktion.

År tre har vi kommit in på Master-förberedande kurser och det är därför svårare att sammanfatta men gemensamma kurser är i alla fall Industriell Ekonomi, Konstruktion och Tillverkning. En personlig recension får ni i höst när jag hunnit prova det hela. Resten av poängen år tre är valfria och avgör vilken Master du sedan kommer att läsa år fyra och fem (för full lista av de olika Masterprogrammen klicka här). Just nu funderar jag på Hållbar energiteknik eller Fordonsteknik (läs mer här och här). Som tur är har vi mässdagar i vår när vi får tillfälle att besöka respektive institution och prata med teknologer och föreläsare, ska bli spännande!

Sådär ja, nu har ni förhoppningsvis fått en schyst övergripande idé om vad Maskinteknik är i väntan på mer personliga porträtt i kategorin Maskinprofiler. Håll till godo!

Kim Maskinteknik

Nu är det såhär att jag gått och funderat länge och väl på hur jag på bästa möjliga sätt skall presentera mitt fantastiska program Maskinteknik. Överdådig presentation? Slideshow med bilder från fredagspubarna i Smörjis? Youtube-klipp där jag kör mimteater? PowerPoint?!

Nej skämt åsido. Jag kan omöjligen ensam ge er en schyst bild av vad det innebär att plugga på Maskin. Det är det som är det häftiga. Här samsas alla typer av människor och studieinriktningar (vi har 12 Masterprogram, flest på hela KTH!). Så vi gör såhär, jag skakar fram det bästa Maskin har att erbjuda och levererar dessa fantastiska personer i ett litet behändigt format (läs blogginlägg) och så får ni själva bilda er en uppfattning om huruvida mitt program är något för er (det är det ju självklart, jag är mest artig nu).

Dessa inlägg kommer gå under namnet Maskinprofiler och dyka upp sporadiskt under våren. Har ni idéer om vad specifikt ni skulle vilja veta mer om är det bara att slänga iväg en kommentar eller ett mejl på kimoberg@kth.se. Nu kör vi!

 

Kim Maskinteknik