Lästips med tyngd

Är man det minsta intresserad av svensk skola och utbildning bör man absolut inte missa följande artiklar av Maciej Zaremba, skarpt, hårt och väl underbyggt med fakta och egna observationer. Som aktiv i StudienämndenMaskin är skol- och utbildningsfrågor något som ligger mig mycket varmt om hjärtat och har gjort länge. Även om dessa artiklar framför allt berör grundskola och gymnasium finns otaliga likheter och paralleller (tyvärr) till hur utbildningen bedrivs på Sveriges högskolor.

För att komma tillrätta med de problem vi KTH studenter ser i utbildningen är våra främsta verktyg våra egna Studienämnder men även (på en mer övergripande nivå) Kåren. På Maskin har vi har bland annat ordnat fortbildning i pedagogisk utlärning för vår Studienämnd för att förbättra våra möjligheter att påverka, tänka utanför ramarna samt ge oss de rätta verktygen för att kunna ge konstruktiv kritik, något som jag hoppas se resultat av redan kommande läsår!

”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet.

“Man måste låta rätt gå före galet”. En skolas kamp mot överheten.

“Sverige har slutat undervisa”. Så förlorande lärarna sitt yrke.

Passa även på att spana in serien Klass 9ASVT play som jag tidigare skrivit om här.

Changing Education Paradigms

Till skillnad från vad Björklund hävdade i en debattartikel i DN igår, nämligen att svensk skola borde gå tillbaka till så kallad katederundervisning (passiv inlärning i kubik!), tycker jag att vi snarare borde lyssna på människor som Sir Ken Robinson, som vill gå i en helt annan riktning.

Videon nedan är en fantastiskt intressant analys av hur skolan ser ut idag och framför allt varför den ser ut som den gör. Den går även igenom hur skolan skulle kunna se ut om Sir Ken Robinson fick bestämma.

Klass 9A och min nya idol Amina

På SVT går just nu en serie vid namn Klass 9A (titta på SVT Play här) vars syfte är att kritiskt granska och genomlysa den svenska skolan. Ett team specialpedagoger har fått den svåra uppgiften att gå in på Mikaelskolan i Örebro och reda ut varför så många elever saknar G i flertalet ämnen (statistik visar att idag klarar var fjärde elev inte gymnasiekraven, dvs minst G i alla ämnen). Under en termin kommer de att jobba med coachning för lärargruppen men även gå in med punktinsatser i undervisningen för att täcka upp hål i grundkunskaperna hos eleverna.

Det är en fruktansvärt aktuell, intressant och hjärtskärande skildring av lärare som tappat fokus, elever utan självkänsla och med usla resultat och en total avsaknad av kommunikation mellan lärare och elever men även lärare emellan. Det ämnet som är hårdast drabbat är, och det behövs ingen trumvirvel här, naturligtvis matematiken.

Det gör ont i hela kroppen att se eleverna våndas inför varje lektion, höra dem upprepa mantrat “Jag förstår inte, jag förstår inte” gång på gång och sedan se kameralinsen möta nedslagna blickar och besegrade axelryckningar på väg ut ur klassrummet. Jag känner så väl igen mig och minns så väl ångesten över att inte förstå och den totala hopplöshetskänslan det medförde. Men jag hade turen att begåvas med en helt fantastisk mattelärare i högstadiet, Tobbe, och han blev min räddning (läs mer här). För precis som Stavros, en av specialpedagogerna, säger så är det ytterst sällan det är eleverna det är fel på, det är i princip alltid yttre faktorer. Alla elever kan men de ges tyvärr inte alltid möjligheten och det gör mig så förbannad att det är svårt att sätta ord på.

Alla barn har rätt till en utbildning. Alla barn har rätt att ställa krav på nämnda utbildning. Alla barn har rätt att få en chans att förverkliga sina drömmar. Alla barn har rätt till extrahjälp om de behöver den. Alla barn har rätt att få känna sig behövda, duktiga, smarta och uppskattade och får de inte det hemifrån så är det skolans uppgift att bidra med all pepp, påhejande och självförtroende som den mäktar med!

En av tjejerna vi får följa lite extra är Amina. Hon hamnade i lite fel umgänge i början av högstadiet och började skolka en hel del. Nu går hon i nian och saknar godkänt i 9 av 12 ämnen, en situation hon själv inte tror att hon har möjlighet att förändra. Matematik hatar hon. Efter 2 timmars intensivundervisning med Stavros skriver hon MVG på ett matteprov. Glädjen hon utstrålar vet inga gränser och den nyvunna insikten att “jag kan om jag vill” strålar ur ögonen. Själv sitter jag hemma i soffan på gränsen till tårar. Denna underbara, tuffa, smarta brud har först nu, som 15åring fått en fingervisning om vad hennes fulla kapacitet är. Först nu, efter 9 år i svensk skola, har någon tagit henne åt sidan, engagerat sig och bevisat för henne att hon kan och helt plötsligt går det upp för henne att hon kanske trots allt har både makt och möjlighet att förändra hela sitt utgångsläge. Helt plötsligt lever drömmen om att bli undersköterska som storasyster.

Och jag skrattar i tvsoffan och glädjs med henne, hoppas att hon fortsätter, håller i och vågar realisera hela sin potential. För, tjejer och killar, ni kan! Ni klarar allt ni tar er för om ni bara tror på er själva och förhoppningsvis sparkar Klass 9A igång den välbehövda upprustning och totalmodernisering som svensk skola behöver. Jag håller i alla fall tummarna.

Och Amina, du kan gå hur långt som helst!