I DN idag publicerade SACO sina slutsatser av 2008-års löneenkäter, nämligen att kvinnor tjänar på individuella lönesamtal och att nämnda samtal kan fungera som ett effektivt redskap i kampen för att minska lönegapet mellan män och kvinnor. Spännande och tvärtemot den vanliga föreställningen att kvinnor skulle missgynnas vid individuell lönesättning.
Nu sitter kanske inte denna SACO-undersökning inne på hela sanningen, men bra läsning är det i vilket fall, hela artikeln hittar ni här.
Hej Kim. Skulle vara roligt att höra din åsikt angående artikeln. “Nu sitter kanske inte denna SACO-undersökning inne på hela sanningen”, hur tänker du då? Läser artikeln och det låter ju rimligt men något säger mig att det inte stämmer riktigt, kan bara inte sätta fingret på det.
Hej Karolina!
Kul att du hittat hit! Vad gäller min kommentar om att SACO inte sitter inne på hela sanningen så kokar den argumentationen ned till ungefär följande: Kan man verkligen hävda att det är endast dessa lönesamtal som genererat förbättringen i lön? Går det att utesluta andra faktorer som förbättrad ledning, nya chefer, allmänt jämställdhetsarbete? Och om man hävdar att man kan det går det verkligen att generalisera så som SACO gör? Bör man inte ta hänsyn till socioekonomisk bakgrund och utbildning? Dvs. att SACO-kvinnor kanske vinner mycket mer på individuella lönesamtal än t.ex. LO-kvinnor pga sin bakgrund/höga utbildning/förmåga att ta för sig? En annan intressant fråga är huruvida statistisk diskriminering är vanligare inom akademikeryrken? Isf kanske lönesamtal är bra för SACO-kvinnor men det kanske skulle missgynna kollektivet inom andra brancher? Vad jag menar är att jag tycker att SACO gör det lite enkelt för sig när de säger att individuella lönesamtal per definition är bra för kvinnor. Vill du läsa mer rekommenderar jag följande analys: http://viharraknatpadethar.se/2011/03/analys-av-sacos-utspel-om-individuella-lonesamtal.
Hoppas det klargjorde lite hur jag menade 🙂